\n\n\tAUGUST STRINDBERG (1849–1912) var och förblir en av Sveriges starkast lysande författare.\n\tVerksam i snart sagt alla litterära genrer, och inte minst som bildkonstnär, blev han också\n\ten banbrytare längs alla de konstnärliga vägar han slog in på. Sitt genombrott fick han\n\tmed romanen Röda rummet (1879)\n\tdär den unge Arvid Falk prövas på sin väg genom det\n\tsamtida Stockholms bohemiska konstnärskretsar och mer borgerliga salonger. Med det\n\tflerskiktade porträttet av Falk och hans stundtals brant stupande bildningsgång, tecknat\n\tmed ett nytt, modernt språk, utan retorik och idealism, förnyade Strindberg i ett slag\n\tden svenska romankonsten. I Det nya riket (1882) – med undertiteln ”skildringar från\n\tattentatens och jubelfesternas tidevarv” – berättar han i reportagets form ånyo om mötet\n\tmellan gammalt och nytt, i vassa betraktelser av det oskarianska Sveriges akademier,\n\triddarhus, universitet med mera. Strindberg drog sig inte för personangrepp på flera,\n\tav honom avskydda ”samhällspelare” och boken gjorde stor skandal. Själv lämnade han landet,\n\treste till Paris och kom att tillbringa de följande åren utomlands. Efter novellsamlingen\n\tGiftas I (1884),\n\tdär han i ett antal situationer genomlyser och kritiserar kärnfamiljen\n\tsom social institution, tvingades han tillfälligt hem till bokens försvar. Verket hade\n\tblivit rättssak då Strindberg, i novellen ”Dygdens lön”, kallat Jesus för folkuppviglare\n\toch nattvarden för ett oförskämt bedrägeri. Strindberg frikändes dock efter att ha hållit\n\tett tal inför rätten där han förklarade sig vara deist. Med\n\tTjänstekvinnans son (1–3, 1886–87)\n\tvänder sig Strindberg inåt i ett mer psykologiskt orienterat skrivande, i det att han\n\tbeskriver en själs – sin egen – utvecklingshistoria. Undersökningen av de egna känslorna\n\tfortsätter i En dåres försvarstal\n\t(först utgiven på franska 1895, i svensk översättning 1915)\n\tdär kampen mellan mannen och hustrun skildras i uppslitande ordalag, och i\n\tInferno (1897)\n\tdär Strindberg skildrar sin själsliga kris. Sin världsberömmelse har Strindberg nått framför\n\tallt som dramatiker. Under slutet av 1880–talet skrev han bland annat dramerna\n\tFadren (1887),\n\tFröken Julie (1888) och\n\tFordringsägare (1888), i vilka ett genomgående tema är den till\n\tundergång ledande kampen mellan styrka och svaghet. Bland hans dramatik skall också nämnas\n\tTill Damaskus I\n\t(1898), ett omvändelsedrama om relationen mellan Gud och människan,\n\tDödsdansen I (1901), om äktenskapets obönhörliga strid, och det inom såväl scenkonst\n\tsom scenteknik banbrytande Ett drömspel (1902),\n\ttablåer om människans lidande. Strindberg\n\tskrev också ett flertal historiska dramer bland vilka kan nämnas\n\tMäster Olof (1872),\n\tGustaf Vasa (1899) och\n\tGustaf III\n\t(1902). Under den period i hans liv som kallats\n\tInfernokrisen dokumenterade Strindberg sina upplevelser av tillvarons makter och mystiska\n\tsamband i den stora\n\tOckulta dagboken (påbörjad i februari 1896, avslutad i juli 1908).\n\tUpphittade papperslappar, molnformationer, tidningsnotiser med mera bär alla syn för\n\tsägen om magiska innebörder, knappt tolkningsbara. Strindbergs namn var också, ända till\n\tslutet av hans liv, förknippat med strider och\n\tfejder.\n\tI nidskriften Svarta fanor (1907)\n\tgick han till storms mot sina fiender, bland dem Gustaf af Geijerstam och Ellen Key. Bland\n\thans sista större verk återfinns också den mosaikartade En blå bok (1–4, 1907–1912, sista\n\tdelen posthumt) där Strindberg blandar noveller, minnen, vetenskapliga betraktelser och\n\tanteckningar i ett försök att samtidigt belysa och gestalta sina tankar kring vetenskap,\n\treligion och kring livet självt.
\n\n\n\n ","intro_author":"LotassL","sources":["Den svenska litteraturen. III: De liberala genombrotten 1830–1890 ","IV: Den storsvenska generationen 1890–1920 red. Lars Lönnroth & Sven Delblanc"],"pseudonym":[{"authorid":"HärvedUlf_pseudonym","full_name":"Härved Ulf","name_for_index":"Ulf, Härved","surname":"Ulf","authorid_norm":"HarvedUlf_pseudonym"}],"gender":"male","picture":true,"external_ref":[{"label":"Ockulta Dagboken","url":"presentationer/specialomraden/OckultaDagboken.html"},{"label":"Samlade Verk","url":"presentationer/specialomraden/SSV.html"},{"label":"Strindbergs brev","url":"presentationer/specialomraden/SSK.html"},{"label":"Strindbergsfejden","url":"presentationer/specialomraden/Strindbergsfejden.html"},{"label":"Strindberg i offentligheten","url":"forfattare/SIOFF"}],"dramawebben":{"legacy_url":"forfattare/august-strindberg","intro":"AUGUST STRINDBERG räknas som en av Sveriges främsta dramatiker och hans verk ingår i scenkanon. Han skrev över 60 skådespel som spänner över samtidsdramatik, historisk dramatik, sagospel, så kallade vandringsdramer samt drömspel. Hans intresse för måleri, fotografi och andra bildmedier resulterade i ett ständigt experimenterande med karaktärsteckning, dramats form och scenbild.
\n1907 grundade han tillsammans med August Falck Intima teatern och för denna scen skrev han flera kammarspel. Många litteraturvetare anser Strindbergs litterära och dramatiska produktion som avgörande för det moderna genombrottet.
","intro_author":"LindgrenU","picture_info":"Fotografi, KB","picture":true,"intro_author_norm":"LindgrenU"},"intro_text":"\n\n\n\tAUGUST STRINDBERG (1849–1912) var och förblir en av Sveriges starkast lysande författare.\n\tVerksam i snart sagt alla litterära genrer, och inte minst som bildkonstnär, blev han också\n\ten banbrytare längs alla de konstnärliga vägar han slog in på. Sitt genombrott fick han\n\tmed romanen Röda rummet (1879)\n\tdär den unge Arvid Falk prövas på sin väg genom det\n\tsamtida Stockholms bohemiska konstnärskretsar och mer borgerliga salonger. Med det\n\tflerskiktade porträttet av Falk och hans stundtals brant stupande bildningsgång, tecknat\n\tmed ett nytt, modernt språk, utan retorik och idealism, förnyade Strindberg i ett slag\n\tden svenska romankonsten. I Det nya riket (1882) – med undertiteln ”skildringar från\n\tattentatens och jubelfesternas tidevarv” – berättar han i reportagets form ånyo om mötet\n\tmellan gammalt och nytt, i vassa betraktelser av det oskarianska Sveriges akademier,\n\triddarhus, universitet med mera. Strindberg drog sig inte för personangrepp på flera,\n\tav honom avskydda ”samhällspelare” och boken gjorde stor skandal. Själv lämnade han landet,\n\treste till Paris och kom att tillbringa de följande åren utomlands. Efter novellsamlingen\n\tGiftas I (1884),\n\tdär han i ett antal situationer genomlyser och kritiserar kärnfamiljen\n\tsom social institution, tvingades han tillfälligt hem till bokens försvar. Verket hade\n\tblivit rättssak då Strindberg, i novellen ”Dygdens lön”, kallat Jesus för folkuppviglare\n\toch nattvarden för ett oförskämt bedrägeri. Strindberg frikändes dock efter att ha hållit\n\tett tal inför rätten där han förklarade sig vara deist. Med\n\tTjänstekvinnans son (1–3, 1886–87)\n\tvänder sig Strindberg inåt i ett mer psykologiskt orienterat skrivande, i det att han\n\tbeskriver en själs – sin egen – utvecklingshistoria. Undersökningen av de egna känslorna\n\tfortsätter i En dåres försvarstal\n\t(först utgiven på franska 1895, i svensk översättning 1915)\n\tdär kampen mellan mannen och hustrun skildras i uppslitande ordalag, och i\n\tInferno (1897)\n\tdär Strindberg skildrar sin själsliga kris. Sin världsberömmelse har Strindberg nått framför\n\tallt som dramatiker. Under slutet av 1880–talet skrev han bland annat dramerna\n\tFadren (1887),\n\tFröken Julie (1888) och\n\tFordringsägare (1888), i vilka ett genomgående tema är den till\n\tundergång ledande kampen mellan styrka och svaghet. Bland hans dramatik skall också nämnas\n\tTill Damaskus I\n\t(1898), ett omvändelsedrama om relationen mellan Gud och människan,\n\tDödsdansen I (1901), om äktenskapets obönhörliga strid, och det inom såväl scenkonst\n\tsom scenteknik banbrytande Ett drömspel (1902),\n\ttablåer om människans lidande. Strindberg\n\tskrev också ett flertal historiska dramer bland vilka kan nämnas\n\tMäster Olof (1872),\n\tGustaf Vasa (1899) och\n\tGustaf III\n\t(1902). Under den period i hans liv som kallats\n\tInfernokrisen dokumenterade Strindberg sina upplevelser av tillvarons makter och mystiska\n\tsamband i den stora\n\tOckulta dagboken (påbörjad i februari 1896, avslutad i juli 1908).\n\tUpphittade papperslappar, molnformationer, tidningsnotiser med mera bär alla syn för\n\tsägen om magiska innebörder, knappt tolkningsbara. Strindbergs namn var också, ända till\n\tslutet av hans liv, förknippat med strider och\n\tfejder.\n\tI nidskriften Svarta fanor (1907)\n\tgick han till storms mot sina fiender, bland dem Gustaf af Geijerstam och Ellen Key. Bland\n\thans sista större verk återfinns också den mosaikartade En blå bok (1–4, 1907–1912, sista\n\tdelen posthumt) där Strindberg blandar noveller, minnen, vetenskapliga betraktelser och\n\tanteckningar i ett försök att samtidigt belysa och gestalta sina tankar kring vetenskap,\n\treligion och kring livet självt.\n\n\n\n ","authorid_norm":"StrindbergA","intro_author_norm":"LotassL","searchable":true,"db_checksum":"b82895a1639908cc29661d030a2212a9","db_timestamp":1779389687923,"doc_type":"author","wikidata":{"wikidata_id":"Q7724","birthplace_label":"Stockholm","birthplace":[18.068611111,59.329444444],"deathplace_label":"Adolf Fredriks parish","deathplace":[18.060111111,59.337944444],"wikipedia":"https://sv.wikipedia.org/wiki/August_Strindberg","wikipedia_popularity":null,"sol_link":"August_Strindberg","blf_link":null,"librisid":"tr574vdc33gk2cc","sbl_link":"34518","skbl_link":null,"image":"http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/August%20Strindberg%20%28Bj%C3%B6rkman%201912%29.jpg"},"popularity":6515063.0,"db_timestamp_updated":1779398520051}}