Artiklarna i samband med Dagermans död var många, och för den som ännu saknade Dagerman i sin bokhylla gav nya upplagor och utgåvor en chans att komplettera samlingen. Expressen 6.11.1954 och förlagsannons i Dagens Nyheter 19.11.1954.
LYSSNA PÅ HANNES MEIDAL
SOM LÄSER DEN POSTUMT PUBLICERADE ”TUSEN ÅR HOS GUD”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA
Efter att ”Att döda ett barn” publicerades i april 1948 hade Stig Dagerman ytterligare en del kvar att skriva. Redan till hösten samma år kom romanen Bränt barn. Och drygt ett år senare publicerades hans sista roman, Bröllopsbesvär, en roman som slutar i gryningen och med att alla karaktärer – alla utom en, alla utom ”den saliga” – har somnat och sover djupt: ”De sover överallt på jorden och ingen nänns väcka dem. De sover så djupt, men det blev som det blev, de menade ingenting illa.”
I essän ”’Bröllopsbesvär’ och andra” från 1950 såg Dagerman tillbaka på romanens tillkomst. Boken skrevs under vånda och stor press. Dagerman formulerade här en längtan till natten, till ”tystnaden och mörkret”. Och den korta texten slutar, precis som Bröllopsbesvär, i gryningen, i det trösterika ”i att med lugn kunna gå till sängs när andra stiger upp”. Det är en tröst som åtminstone för ett litet tag lyckas stå emot, skriver Dagerman, också ”det värsta av allt”: ”att frukta människorna och att skriva för pengar”.
