{"id":14230,"date":"2024-01-25T16:57:30","date_gmt":"2024-01-25T15:57:30","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/?page_id=14230"},"modified":"2026-02-02T14:18:10","modified_gmt":"2026-02-02T13:18:10","slug":"cjl-almqvists-dramatik","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/cjl-almqvists-dramatik\/","title":{"rendered":"C.J.L. Almqvists dramatik"},"content":{"rendered":"\n
\n
\n

Almqvists dramatik<\/h1>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

C.J.L. Almqvist som dramatiker
i Sveriges Radio, 1951\u20131973.<\/h4>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Almqvist i etern.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Idag \u00e4r han fr\u00e4mst ih\u00e5gkommen f\u00f6r sina verk Drottningens juvelsmycke<\/em><\/a> (1834) och Det g\u00e5r an<\/a><\/em> (1839), men Carl Jonas Love Almqvist<\/a> (1793\u20131866) var en av den svenska litteraturens mest allsidiga f\u00f6rfattare. Hans liv och verk speglade tidens komplexa str\u00f6mningar: fr\u00e5n en gustaviansk hovkultur till en svallande romantik, mot realism, samh\u00e4llskritik och en livlig debatt kring liberala reformer. I det h\u00e4r utst\u00e4llningsrummet riktar vi ljuset mot dramatikern och romantikern Almqvist, utifr\u00e5n sju radioupps\u00e4ttningar fr\u00e5n Sveriges Radios arkiv: Ramido Marinesco<\/em> (1952)<\/a>, Colombine<\/em> (1953)<\/a>, Ferrando Bruno<\/em> (1955)<\/a>, Sk\u00e4llnora kvarn<\/em> (1963)<\/a>, Amorina<\/em> (1963)<\/a>, Signora Luna<\/em> (1973)<\/a> och Silkesharen p\u00e5 Hagalund<\/em> (1973)<\/a>.<\/p>\n\n\n\n


G\u00c5 L\u00c4NGRE NED F\u00d6R ATT LYSSNA TILL PJ\u00c4SERNA.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"
Carl Jonas Love Almqvist (1863). Fotografiet \u00e4r taget i U.S.A. och ing\u00e5r i Uppsala universitetsbiblioteks samlingar.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Att tala om Almqvist som dramatiker \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en smula problematiskt. S\u00e5 vitt man vet sattes inget av hans dramer upp under hans livstid, och om texterna \u00f6ver huvud taget var t\u00e4nkta f\u00f6r scenen \u00e4r ovisst. Under n\u00e4stan hundra \u00e5r efter Almqvists d\u00f6d betraktades de fortfarande som ospelbara \u2013 som renodlade \u201dl\u00e4sdramer\u201d. <\/p>\n\n\n\n

Men s\u00e5 var det 1950-tal. Vad var det som gjorde att tiden \u00e4ntligen var mogen f\u00f6r Almqvist som dramatiker?<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n

Dramats f\u00f6rnyelse.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Ragnar Josephson, som var chef f\u00f6r Dramaten 1948\u20131951, s\u00f6kte med ljus och lykta efter en stor svensk dramatik fr\u00e5n tiden f\u00f6re August Strindberg. Josephson sneglade s\u00e4rskilt p\u00e5 de verk av romantikens f\u00f6rfattare som aldrig tidigare satts upp \u2013 varp\u00e5 Almqvists Amorina<\/a><\/em> f\u00e5ngade hans uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"
Ragnar Josephson (1891\u20131966). Fotografiet, som \u00e4r taget av G\u00f6ran Schildt, har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland<\/a> (CC BY<\/a>).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

I den postumt utgivna memoarboken Strimmor av liv<\/em> fr\u00e5n 1967 skrev Josephson att han i Almqvists drama fann \u201dm\u00e4nniskor, tecknade med satirisk furia och med lyrisk extas, ett spr\u00e5k som lever fr\u00e5n sublimt till groteskt och dynamiken i en stor f\u00f6rfattares h\u00e4ftiga inlevelse i ett betydande stoff. H\u00e4r finns den l\u00f6ssl\u00e4ppta teatraliska leklusten sammanfl\u00e4tad med uppr\u00f6rdheten i ett revolution\u00e4rt patos. Verket pekar bak\u00e5t mot Shakespeare, men fram\u00e5t mot Strindberg.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Strindbergs Dr\u00f6mspel<\/em><\/a> hade f\u00f6rst\u00e5s redan tidigare visat att s\u00e5dant man f\u00f6rr trott vara om\u00f6jligt att uppf\u00f6ra p\u00e5 en teaterscen ist\u00e4llet, genom normbrytande, dramaturgiska grepp, faktiskt lett till en efterl\u00e4ngtad f\u00f6rnyelse av teaterkonsten. Samtidigt hade tekniska landvinningar inom scentekniken m\u00f6jliggjort effekter och sceniska gestaltningar man tidigare bara kunnat dr\u00f6mma om.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r Josephson f\u00f6ll allts\u00e5 valet nu p\u00e5 Amorina<\/em>. Och som regiss\u00f6r valdes Alf Sj\u00f6berg. <\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n
Dagens Nyheter rapporterade om urpremi\u00e4ren av Almqvists Amorina den 2 juni 1951.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\"\"
Anita Bj\u00f6rk repeterar 1951. Fotografiet, taget av Yngve Karlsson, har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Stadsmuseet i Stockholm<\/a> (CC BY<\/a>).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Sj\u00f6berg ber\u00e4ttade i en intervju med Ulla-Britta Lagerroth tjugo \u00e5r efter premi\u00e4ren om varf\u00f6r Almqvist f\u00f6ll sig s\u00e5 r\u00e4tt i tiden: \u201dOm man f\u00f6rs\u00f6ker se det i stort, s\u00e5 var det liksom tv\u00e5 stora str\u00f6mningar i v\u00e5r tid som fl\u00f6t ihop i Almqvist. F\u00f6r det f\u00f6rsta l\u00e5g vid 50-talets b\u00f6rjan alltj\u00e4mt kvar inom oss den v\u00e4ldiga blodv\u00e5gen fr\u00e5n kriget [\u2026] Vi hade upplevt kriget som en anstormning av glupska odjur ur det undermedvetna, sett m\u00e4nniskan visa sig allt vildare, kriminellare, brottsligare \u2013 just det Almqvist s\u00e4ger sig vilja s\u00e4tta sv\u00e4rdsspetsen p\u00e5 [\u2026] Samtidigt med detta fanns n\u00e5got annat \u2013 en tendens fr\u00e5n 20- och 30-talen att bryta loss teatern ur den realistiska traditionen och med en betoning av det fantastiska s\u00f6ka en teaterns autonomi.\u201d<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"
Alf Sj\u00f6berg (med hatt) i regitagen. Fotografiet har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Svensk filmdatabas<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Att b\u00e5de Josephson och Sj\u00f6berg gjorde en korrekt bed\u00f6mning bevisas av den framg\u00e5ng som upps\u00e4ttningen av Amorina<\/em> p\u00e5 Dramatens lilla scen r\u00f6nte. Efter premi\u00e4ren den 1 juni 1951 konstaterade Karl Vennberg: \u201dK\u00e4nner svensk teaterhistoria till n\u00e5got dj\u00e4rvare experiment? Kanske var det t\u00e4nkt som en hyllning \u00e5t det f\u00f6rg\u00e5ngna, \u00e5t den genialaste diktaren p\u00e5 v\u00e5rt spr\u00e5k; vi som skakade uppr\u00f6rda, jublande bevittnade hur det dj\u00e4rva f\u00f6rs\u00f6ket klarnade fr\u00e5n kaos till lysande triumf kunde inte undg\u00e5 att fr\u00e4mst betrakta Amorina som en seger f\u00f6r framtiden, f\u00f6r det nya, hela v\u00e5r tid omsp\u00e4nnande, m\u00e5ngtydiga och lekfullt omst\u00f6rtande dramatik som vi v\u00e4ntat p\u00e5, som vi tror ska komma.\u201d <\/p>\n\n\n\n

En annan recensent skrev i Stockholms-Tidningen den 2 juni: \u201dAlf Sj\u00f6berg har som regiss\u00f6r skapat n\u00e5got vidunderligt, en fri lek och suver\u00e4n lek med alla fantasiens och teknikens m\u00f6jligheter.\u201d Almqvists f\u00f6rfattarskap \u2013 och hans dramatik \u2013 stod nu centralt placerat i det svenska teaterlandskapet.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"
P\u00e5 Dramatens trappa nj\u00f6t folk i v\u00e4rmande v\u00e5rsol 1953. Fotografiet, taget av Sture Ryman, har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Stadsmuseet i Stockholm<\/a><\/em> (CC BY<\/a>).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

L\u00e4s C.J.L. Almqvist.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

AMORINA (1839)<\/a>
COLOMBINE (1835)<\/a>
FERRANDO BRUNO (1839)<\/a>
RAMIDO MARINESCO (1834)<\/a>
SIGNORA LUNA (1835)<\/a>
SILKESHAREN P\u00c5 HAGALUND (1850)<\/a>
SK\u00c4LLNORA QVARN (1838)<\/a><\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n

Radioteatern tar \u00f6ver stafettpinnen<\/strong>.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

I sin satsning p\u00e5 Amorina<\/em> hoppades Ragnar Josephson p\u00e5 dels en f\u00f6rnyelse av teaterkonsten i stort, dels att fler verk av Almqvist skulle komma att s\u00e4ttas upp. Den senare f\u00f6rhoppningen kom att g\u00e5 i uppfyllelse n\u00e4stan omedelbart.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n
Sidor ur originaltrycket av Ramido Marinesco<\/a> (1834)<\/em>.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Redan i februari 1952 sattes dramat Ramido Marinesco<\/em> upp \u2013 men denna g\u00e5ng inte p\u00e5 Dramaten. Nu var det Palle Brunius som regisserade verket f\u00f6r Radioteatern. Claes Hoogland ansvarade f\u00f6r den dramatiska bearbetningen, n\u00e5got han tidigare hade assisterat Sj\u00f6berg med inf\u00f6r Amorinas<\/em> urpremi\u00e4r \u00e5ret innan.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t
<\/div>\n\t
<\/div>\n\t