{"id":6132,"date":"2021-03-05T10:34:39","date_gmt":"2021-03-05T09:34:39","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/?page_id=6132"},"modified":"2021-03-12T16:50:19","modified_gmt":"2021-03-12T15:50:19","slug":"anthin-del-1","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/anthin-del-1\/","title":{"rendered":"Anthin om Taube: del 1"},"content":{"rendered":"\n

\n

\n

Taube<\/h1>\n\n\n\n

VALLFARTENS DIKTARE<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Evert Taube i Trubadurien<\/h3>\n\n\n\n
En ess\u00e4 av David Anthin<\/h4>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\u201dJag \u00e4r poet. Jag gycklar ej med orden
fast jag \u00e4r mera k\u00e4nd f\u00f6r glada visor
om dans och lustig \u00e4lskog \u00e4n f\u00f6r djupa\u00a0
och doktorala ting i diktens form.\u201d<\/p>\n\n\n\n
(Evert Taube, \u201dTill\u00e4gnan\u201d ur\u00a0Ballader i det bl\u00e5<\/em>, 1948)<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
1. Inledning.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Boken\u00a0Vallfart till Trubadurien och Toscana<\/a>\u00a0<\/em>(1957) av Evert Taube (1890\u20131976) publicerades f\u00f6rst som en artikelserie i tv\u00e5 omg\u00e5ngar i\u00a0Tidningen Vi<\/em>. Den f\u00f6rsta omg\u00e5ngen startade med julnumret 1955 och d\u00e4refter f\u00f6ljde tolv artiklar fram till mitten av sommaren 1956. Efter ett uppeh\u00e5ll p\u00e5 n\u00e4rmare ett halv\u00e5r publicerades sedan ytterligare sex artiklar, fr\u00e5n julnumret 1956 och fram till den avslutande artikeln i midsommarnumret 1957. Sammanlagt r\u00f6rde det sig allts\u00e5 om nitton l\u00e4ngre artiklar. Det m\u00f6dosamma arbetet bakom publiceringen av denna artikelserie f\u00e5r jag anledning att \u00e5terkomma till, men h\u00e4r ska f\u00f6rst sl\u00e5s fast att serien fick ett fint mottagande. M\u00e5nga l\u00e4sare tycktes ha upplevt att de m\u00f6tt en ny Taube, l\u00e5ngt ifr\u00e5n de glada visornas l\u00e4ttsamma universum. Det var dock inte dessa positiva l\u00e4sarreaktioner som l\u00e5g bakom bokutgivningen, utan denna planerades redan i samband med att\u00a0Tidningen Vi<\/em>\u00a0best\u00e4llde artikelserien v\u00e5ren 1955. Detta var ocks\u00e5 sedan tidigare en bepr\u00f6vad metod f\u00f6r utgivningen av Taubes prosab\u00f6cker \u2013 f\u00f6rst kom en serie artiklar, d\u00e4refter kom boken med i stort sett samma inneh\u00e5ll.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n omslaget till Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Inf\u00f6r bokutgivningen skriver Taube, uppfylld av gott sj\u00e4lvf\u00f6rtroende efter det fina mottagandet av artikelserien, ett brev till\u00a0Vi<\/em>:s chefredakt\u00f6r Nils Thedin (1911\u20131989), i vilket han f\u00f6resl\u00e5r att boken ocks\u00e5 borde ges ut p\u00e5 franska. Brevet \u00e4r daterat den 2 augusti 1957 och Taube befinner sig vid tillf\u00e4llet i Saintes-Maries-de-la-Mer i det sydfranska Camargue f\u00f6r att skriva nya artiklar f\u00f6r\u00a0Vi<\/em>, tillsammans med fotografen Marianne Greenwood (1916\u20132006). Dessa artiklar skulle senare ocks\u00e5 sammanst\u00e4llas till en rasande spirituell resebok:\u00a0Svarta tjurar<\/em>\u00a0(1958). Av brevet fr\u00e5n augusti 1957 framg\u00e5r att Taube hade st\u00f6d fr\u00e5n just Greenwood i sitt f\u00f6rslag kring att ge ut\u00a0Vallfart till Trubadurien och Toscana\u00a0<\/em>(Vallfart<\/em>) p\u00e5 franska. Greenwood hade god inblick i franskt kulturliv och var bland annat n\u00e4ra v\u00e4n med Picasso och bekant med akademiledamoten Jean Cocteau. Taube skriver:<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n titelsidan till Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957). Bokens illustrationer utf\u00f6rdes av Ulla Sundin-Wickman.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\u201d[F]ranska bokf\u00f6rl\u00e4ggare \u00e4r nyfikna p\u00e5 s\u00e5dana b\u00f6cker om Frankrike,\u00a0n\u00e4r b\u00f6ckerna \u00e4r skrivna av utl\u00e4nningar<\/em>! Hon [Marianne Greenwood] sade att en s\u00e5dan bok som \u2019Vallfart\u2019, fint illustrerad, vore ett\u00a0fynd<\/em>\u00a0f\u00f6r fransk bokmarknad. Hon sade att den franska upplagan av en\u00a0s\u00e5dan<\/em>\u00a0bok som Vallfart, (en bok som tar parti i fransk historia och starkt framh\u00e4ver det kulturellt \u00f6verl\u00e4gsna i provensalsk historia j\u00e4mf\u00f6rd med nordfransk) m\u00e5ste ha ett f\u00f6rord av en ledamot av franska Akademien. Denne b\u00f6r i detta fall helst vara Jean Cocteau som \u00e4r Frankrikes popul\u00e4raste man (\u2019liksom Taube Sveriges\u2019 sade hon, f\u00f6r att nu ta med \u00e4ven hennes \u00f6verdrifter).\u201d<\/p>\n\n\n\n
N\u00e5gon fransk upplaga av\u00a0Vallfart<\/em>, med f\u00f6rord av fransk akademiledamot, blev det aldrig, men Taube hade sannolikt varit mycket n\u00f6jd \u00e4ven med en klassikerutg\u00e5va fr\u00e5n Svenska Akademien, med f\u00f6rord av en akademiledamot. En s\u00e5dan utg\u00e5va har nu getts ut p\u00e5 bokf\u00f6rlaget Atlantis (2020).<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Trubadurrollen<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Prosaboken\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0intar en s\u00e4rst\u00e4llning i Evert Taubes produktion som hans mest l\u00e4rda verk. Detta p\u00e5pekade han ocks\u00e5 g\u00e4rna sj\u00e4lv. Han var dessutom \u00f6vertygad om att det var detta arbete som l\u00e5g bakom promoveringen till filosofie hedersdoktor vid G\u00f6teborgs universitet h\u00f6sten 1966. I vilken utstr\u00e4ckning det verkligen f\u00f6rh\u00f6ll sig s\u00e5 \u00e4r n\u00e5got oklart, men klart \u00e4r att Taube i och med\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0allt oftare bj\u00f6ds in till olika akademiska evenemang vid landets h\u00f6gre l\u00e4ros\u00e4ten.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Det \u201dnya\u201d och \u201dl\u00e4rda\u201d med\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0skall dock inte \u00f6verdrivas. L\u00e5t oss backa bandet och lite n\u00e4rmare studera hur Taube utvecklade sin trubadurroll och kom att bli en ledande och l\u00e4rd traditionsb\u00e4rare inom den svenska visans dom\u00e4ner.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<\/div>\n\n\n\n
Fr\u00e5n b\u00f6rjan var visor n\u00e5got som Taube skrev och framf\u00f6rde fr\u00e4mst f\u00f6r den n\u00e4rmaste v\u00e4nkretsen. Han hade helt andra ambitioner \u00e4n att bli visdiktare och artist. Det var f\u00f6rst som bildkonstn\u00e4r och senare romanf\u00f6rfattare han ville sl\u00e5 sig fram. Visorna var allts\u00e5 snarare, med dagens spr\u00e5kbruk, ett fritidsintresse. Han delade ocks\u00e5 det ursprungligen borgerliga idealet, att det \u00e4r fult att upptr\u00e4da f\u00f6r pengar (j\u00e4mf\u00f6r Ferlins<\/a> \u201dJag har s\u00e5lt mina visor till n\u00f6jets estrader\u201d<\/a>). N\u00e4r Taube s\u00e5 sm\u00e5ningom, vid slutet av 1910-talet, \u00e4nd\u00e5 lockades upp p\u00e5 n\u00f6jesscener som till exempel Cabaret L\u00e4derlappen i Stockholm, var det i rollerna som kabar\u00e9s\u00e5ngare och \u201d\u00e4kta sj\u00f6man\u201d han gjorde succ\u00e9. N\u00e5gra h\u00f6gre konstn\u00e4rliga ambitioner hade han inte heller med sin f\u00f6rsta vissamling,\u00a0Sju sj\u00f6mansvisor och Byssan lull<\/em>, som gavs ut p\u00e5 h\u00f6sten 1919. H\u00e4r samlade han ett antal folkliga visor, som han bearbetat i olika utstr\u00e4ckning, tillsammans med ett par egna muntra alster som han tidigare hade haft stora framg\u00e5ngar med p\u00e5 diverse n\u00f6jesscener.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Under 1920-talet n\u00e4rmade sig dock Taube med hastiga steg den litter\u00e4ra visan och blev alltmer seri\u00f6s i sin visdiktning. I samband med detta kom han ocks\u00e5 att intressera sig f\u00f6r trubadurrollen. Redan i b\u00f6rjan av 1920-talet blev detta ett slags pose, som han g\u00e4rna intog d\u00e5 han upptr\u00e4dde p\u00e5 st\u00e4llen som K\u00e4llaren Den Gyldene Freden<\/a> i Stockholm. Genom att framtr\u00e4da i en s\u00e5dan mer seri\u00f6s artistroll markerade han helt enkelt att han nu tog b\u00e5de visdiktandet och sj\u00e4lva upptr\u00e4dandet p\u00e5 st\u00f6rsta allvar.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<\/div>\n\n\n\n
Denna seri\u00f6sare h\u00e5llning medf\u00f6rde att traditionsb\u00e4raren Taube s\u00f6kte sig till historiska f\u00f6rebilder p\u00e5 visans omr\u00e5de, vilket inte minst resulterade i en intim dialog med Bellmans<\/a> diktning under st\u00f6rre delen av 1920-talet. I linje med detta blev det ocks\u00e5 naturligt f\u00f6r honom att s\u00f6ka sj\u00e4lva r\u00f6tterna till den svenska och europeiska profana visdiktningen. I b\u00f6rjan av 1920-talet planerade Taube till och med att ge ut en tidning med namnet \u201dTrubaduren\u201d. I en handskriven \u201dAnm\u00e4lan\u201d till det f\u00f6rsta numret, som finns bevarad i Evert Taubes arkiv vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek, deklarerar han bland annat f\u00f6ljande ang\u00e5ende trubadurens roll:<\/p>\n\n\n\n
\u201dTrubaduren \u00e4lskar sk\u00f6na kvinnor och vackert tal, godt vin och glada visor. Hyllande det sk\u00f6na ler han \u00e5t dumheten och till\u00e5ter sig f\u00f6r \u00f6vrigt att spela de enkla melodier som \u00e4ro barns och kvinnors f\u00f6rtjusning, filosofers f\u00f6rstr\u00f6else och snusf\u00f6rnuftiga tr\u00e5km\u00e5nsars fasa.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Trubaduren Taube kom under hela sin karri\u00e4r att spinna sin konst runt klassiska ideal som sk\u00f6nhet och gl\u00e4dje, i en v\u00e4v som utformades efter den antika lyrikens treenighet: ord, melos och dans, n\u00e5got som ocks\u00e5 Gunnar Ekel\u00f6f<\/a> framh\u00e5ller i ett f\u00f6rord till visantologin\u00a0S\u00e5 l\u00e4nge skutan kan g\u00e5\u2026\u00a0<\/em>(1963). I dialogen med traditionen s\u00e5g dock Taube hela tiden till att v\u00e4va in egna tr\u00e5dar, i enlighet med hans valspr\u00e5k \u201dtradition och f\u00f6rnyelse\u201d.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube, tecknad av Ulla Sundin-Wickman<\/em>. Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
I vilken utstr\u00e4ckning som den yngre Taube k\u00e4nde till den medeltida provensalska trubadurdiktningen \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. Som lyriker var han dock i sitt s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till\u00a0traditionen<\/em>\u00a0redan tidigt kongenial med de provensalska trubadurerna. Marianne Sandels, expert p\u00e5 den provensalska (eller\u00a0occitanska<\/em>, som numera \u00e4r den korrekta vetenskapliga termen) trubadurdiktningen, har i en uppsats i Evert Taube-s\u00e4llskapets \u00e5rsskrift 2003 redogjort f\u00f6r Taubes f\u00f6rh\u00e5llande till denna medeltida diktningstradition. Hon p\u00e5pekar d\u00e4r att redan detta att utg\u00e5 ifr\u00e5n traditionen, att st\u00e4ndigt f\u00f6ra en dialog med denna men samtidigt skapa nytt, ligger helt i linje med den provensalska trubadurdiktningen. Den occitanska kulturen fr\u00e5n ca 1100\u20131350 var helt enkelt en intertextuell kultur.<\/p>\n\n\n\n
Sandels redog\u00f6r ocks\u00e5 f\u00f6r skillnaden mellan\u00a0trobador<\/em>\u00a0och\u00a0joglar<\/em>, allts\u00e5 \u2019trubadur\u2019 och \u2019jongl\u00f6r\u2019. Gr\u00e4nsen mellan dessa b\u00e5da begrepp gick mellan herremannen och yrkesmannen. Till skillnad fr\u00e5n vad som har framf\u00f6rts i vissa sammanhang hade allts\u00e5 dessa begrepp inte n\u00e5gon konstn\u00e4rlig eller upphovsm\u00e4ssig inneb\u00f6rd utan endast en socio-ekonomisk. Den ber\u00f6mde provensalske diktaren Arnaut Daniel b\u00f6rjade till exempel som trubadur, men blev s\u00e5 sm\u00e5ningom jongl\u00f6r \u2013 precis som Taube. Som p\u00e5talats tidigare var det dock Taubes ideal att upptr\u00e4da som trubadur, det vill s\u00e4ga som en aristokrat som inte beh\u00f6vde ta betalt f\u00f6r sina upptr\u00e4danden.<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4s vidare om Evert Taube i Trubadurien.<\/a><\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
<\/div>\n\n\n\n
EN INTRODUKTION<\/a>

RADIO: S\u00c4SONG 1
AVSNITT ETT<\/a>
AVSNITT TV\u00c5<\/a>
AVSNITT TRE<\/a>
AVSNITT FYRA<\/a>

RADIO: S\u00c4SONG 2
AVSNITT ETT<\/a>
AVSNITT TV\u00c5<\/a>
AVSNITT TRE<\/a>
AVSNITT FYRA<\/a>

BORTKLIPPT<\/a><\/p>\n\n\n\n
DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING<\/a>
2. DAMEN I SVART MED VIOLER<\/a>
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER<\/a>
4. VALLFARTENS EVIGA V\u00c4RDE<\/a><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$ <\/a><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\n\n\n\n
OM UTST\u00c4LLNINGEN<\/h5>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\u201dEvert Taube i Trubadurien\u201d \u00e4r skriven av David Anthin.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Utst\u00e4llningen \u201dTaube: vallfartens diktare\u201d producerades f\u00f6r Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. D\u00e4r inget annat anges \u00e4r alla texter skrivna av Martin Joviken.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Radioprogrammen \u00e5terges med tillst\u00e5nd fr\u00e5n r\u00e4ttighetshavaren och Sveriges Radio.<\/em><\/p>\n\n\n\n
*<\/div>\n\n\n\n**L\u00e4s g\u00e4rna mer i Pia Schmidt de Graafs och Lennart Starks utst\u00e4llning* \u201dEvert Taube och den provensalska trubadurlyriken\u201d<\/a> p\u00e5 G\u00f6teborgs universitetsbiblioteks hemsida. D\u00e4r kan du ocks\u00e5 se en del av de manuskript<\/a> som ligger till grund f\u00f6r Taubes arbeten.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
L\u00c4S EVERT TAUBES BOK SOM TEXT<\/a>
L\u00c4S TAUBES BOK SOM FAKSIMIL<\/a>
LADDA NER TAUBES BOK SOM EPUB<\/a><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n<\/body>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Taube VALLFARTENS DIKTARE Evert Taube i Trubadurien En ess\u00e4 av David Anthin \u201dJag \u00e4r poet. Jag gycklar ej med ordenfast jag \u00e4r mera k\u00e4nd f\u00f6r glada visorom dans och lustig \u00e4lskog \u00e4n f\u00f6r djupa\u00a0och doktorala ting i diktens form.\u201d (Evert […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":6463,"parent":0,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6132","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6132","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6132"}],"version-history":[{"count":33,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6132\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6679,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6132\/revisions\/6679"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/media\/6463"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6132"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}