{"id":6150,"date":"2021-03-05T10:34:47","date_gmt":"2021-03-05T09:34:47","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/?page_id=6150"},"modified":"2021-03-11T16:38:48","modified_gmt":"2021-03-11T15:38:48","slug":"anthin-del-3","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/anthin-del-3\/","title":{"rendered":"Anthin om Taube: del 3"},"content":{"rendered":"\n

\n

\n

Taube<\/h1>\n\n\n\n

VALLFARTENS DIKTARE<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Evert Taube i Trubadurien<\/h3>\n\n\n\n
En ess\u00e4 av David Anthin<\/h4>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
3. En vallfart i flera medier.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Tidigt om v\u00e5ren 1955 tr\u00e4ffades Evert Taube och\u00a0Tidningen Vi<\/em>:s chefredakt\u00f6r Nils Thedin \u00f6ver en lunch p\u00e5 Operak\u00e4llaren. Det skall ha varit vid denna lunch som Thedin f\u00f6reslog att Taube skulle skriva en serie artiklar om trubadurerna i det medeltida Provence \u2013 en vallfart till k\u00e4llorna. Thedin har i en uppsats fr\u00e5n 1979, publicerad i Evert Taube-s\u00e4llskapets \u00e5rsskrift, uppgett att Taube blev mycket entusiastisk \u00f6ver detta f\u00f6rslag:\u00a0<\/p>\n\n\n\n
\u201dK\u00e4rlekshoven i Provence! Detta \u00e4r ju fantastiskt, genialt! Jag har sj\u00e4lv t\u00e4nkt p\u00e5 det! L\u00e4nge!\u201d (s. 92)<\/p>\n\n\n\n
Taube kastade sig genast \u00f6ver sitt nya uppdrag, p\u00e5 Biblioth\u00e8que Nationale i Paris, och f\u00f6rdjupade m\u00e5lmedvetet sina kunskaper i \u00e4mnet. \u00c4ldste sonen Per-Evert (1926\u20132009), som tidigare hade flyttat ned till just Paris, var \u00e4ven mycket behj\u00e4lplig i faderns forskningsarbete. S\u00e5 sm\u00e5ningom skulle ocks\u00e5 b\u00e5de far och son, i en svart Bugatti, bege sig ned till det landskap som stod i fokus f\u00f6r uppdraget: Provence.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$ <\/a>
Evert Taubes presskort f\u00f6r tidningen Vi.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Av brevv\u00e4xlingen mellan Taube och\u00a0Tidningen Vi<\/em>, vilken till stora delar \u00e5terges i Taubes\u00e4llskapets \u00e5rsskrift 2010 under den talande huvudrubriken \u201dFrid och pesetas\u201d, framg\u00e5r att arbetet med artikelserien visserligen omg\u00e5ende engagerade b\u00e5de f\u00f6rfattaren och redaktionen, men att samarbetet m\u00e5nga g\u00e5nger l\u00e5ngtifr\u00e5n var n\u00e5gon dans p\u00e5 rosor. Allt diskuterades in i minsta detalj, s\u00e4rskilt fr\u00e5gor om pengar, kontrakt och f\u00f6rskottsutbetalningar, men \u00e4ven rent konstn\u00e4rliga och inneh\u00e5llsliga fr\u00e5gor, ocks\u00e5 dessa ner p\u00e5 minsta detaljniv\u00e5. Den 5 april 1955 skriver till exempel Taube till redaktionen ang\u00e5ende stavningen av\u00a0Toscana<\/em>\u00a0i artikelseriens rubrik:<\/p>\n\n\n\n
\u201dObs!<\/em>\u00a0Jag vill p\u00e5 intet villkor, inte ens f\u00f6r\u00a0tusentals<\/em>\u00a0f\u00f6rskotterade tusenlappar, f\u00e5 Toscana stavat med \u2019k\u2019. Det \u00e4r utomordentligt felaktigt ur etymologisk synpunkt att s\u00e4tta in ett \u2019k\u2019 i st. f\u00f6r \u2019c\u2019 n\u00e4r det auditiva st\u00e5r of\u00f6r\u00e4ndrat. Men om detta \u00e4ndras att l\u00e5ta\u00a0\u2019Toscanien\u2019<\/em>, skall det st\u00e5 \u2019k\u2019. Men \u2019Toskanien\u2019 \u00e4r tyskt. Saknar h\u00e4vd och hemul\u00a0in sved\u00e9se<\/em>.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Taube fick i detta fall som han ville. Han fick ofta det. Det \u00e4r idag n\u00e4rmast r\u00f6rande att se hur redaktionen med chefredakt\u00f6r Nils Thedin i spetsen \u00f6nskar tillm\u00f6tesg\u00e5 den kr\u00e4sne f\u00f6rfattarens krav och \u00f6nskem\u00e5l och samtidigt f\u00f6rs\u00f6ker mana honom till att skriva p\u00e5 artikelserien.<\/p>\n\n\n\n
Det stod tidigt klart att projektet inte skulle h\u00e5lla den ursprungliga tidsplanen. Sjukdomar och h\u00e4lsobesv\u00e4r samt arbeten f\u00f6r andra uppdragsgivare kom hela tiden emellan. Thedin b\u00f6rjade bli orolig och n\u00e4r f\u00f6rsta artikeln \u00e4ntligen kom var han missn\u00f6jd. Den h\u00f6ll sig inte till det best\u00e4mda \u00e4mnet och han uppmanade d\u00e4rf\u00f6r Taube att resa till Provence f\u00f6r att hitta den r\u00e4tta inspirationen:<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag tror att Arles eller Avignon \u00e4r b\u00e4ttre repli-punkt \u00e4n Juan-les-Pins. Helst borde Du naturligtvis bo p\u00e5 ett medeltida slott eller i v\u00e4rsta fall i en kvarn p\u00e5 camarguen \u2013 men inte i ett hotell i Juan-les-Pins. Det passar illa ihop med Ditt h\u00f6ga \u00e4mne.\u201d (Brev fr\u00e5n Nils Thedin till Evert Taube 28.6.1955)<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957). Bokens illustrationer utf\u00f6rdes av Ulla Sundin-Wickman.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
F\u00f6r s\u00e4kerhets skull skickade \u00e4ven Thedin ett telegram till Taube med samma beska besked. En utmattad f\u00f6rfattare svarade sin redakt\u00f6r i ett brev som han f\u00f6rfattade natten mellan den 28 och 29 juni 1955:<\/p>\n\n\n\n
\u201dEn\u00a0minut\u00a0<\/em>relax har jag f\u00f6rd\u00f6me mig inte haft. Och n\u00e4r jag l\u00e5g i 39 grader med en m\u00f6rdande bronchit, som gick h\u00e4r, i kylan, i maj, d\u00e5 kom Du, naturligtvis! Fr\u00e5n London.<\/p>\n\n\n\n
Trevligt<\/em>, f\u00f6r en s\u00e4llskapsm\u00e4nniska, att ligga och stinka galla och svett, urin och excrementa, snor och talg, n\u00e4r\u00a0Chefen<\/em>\u00a0\u00e4r p\u00e5 visit.<\/p>\n\n\n\n
I Paris.<\/p>\n\n\n\n
Ja, fy fan!\u201d<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4ngre fram i brevet ljusnar dock tonen n\u00e5got. Taube kunde meddela att han nu verkligen var p\u00e5 v\u00e4g s\u00f6derut, i en Bugatti framf\u00f6rd av sonen Per-Evert:<\/p>\n\n\n\n
\u201dI den nya Bugatti sover jag som en stock! Har aldrig \u00e5kt i en dylik leopard f\u00f6rr. Det \u00e4r\u00a0underbart<\/em>.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Och avslutningsvis lovade han att nu p\u00e5 allvar ta tag i skrivandet av den nya artikelserien:<\/p>\n\n\n\n
\u201dNot<\/em>. Jag \u00e4r\u00a0belamrad<\/em>\u00a0med best\u00e4llningar fr\u00e5n dags- & veckopress. Men jag tror det \u00e4r klokare nu, strax f\u00f6re v\u00e5r stora serie i \u2019Vi\u2019, att avst\u00e5 fr\u00e5n str\u00f6socker och bita i \u00e4pplet direkt, det sura \u00e4pplet Nils Thedin! Voil\u00e0!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Det vore or\u00e4ttvist mot Taube att endast uppm\u00e4rksamma hans gn\u00e4ll och undanflykter. M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r han p\u00e5 gott hum\u00f6r i breven, h\u00e4lsar v\u00e4nligt till alla p\u00e5 redaktionen, pryder sina brev med sm\u00e5 teckningar, ofta av blommor, och skickar kyssar till redaktionssekreteraren Anna-Lisa Karlsson. N\u00e4r sonen Per-Evert har k\u00f6pt en ny Bugatti, kontant, blir Taube extra gener\u00f6s, skickar en tecknad blomma till Anna-Lisa och kommer d\u00e4refter med f\u00f6ljande uppmaning: \u201dBjud er alla p\u00e5 t\u00e5rta & kaffe med\u00a0vispgr\u00e4dde<\/em>! Och drag av 27^{50\u00a0<\/sup>p\u00e5 n\u00e4sta honorar.\u201d<\/p>\n\n\n\n}
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube med Bugattin.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
I slutet av augusti 1955 kom s\u00e5 \u00e4ntligen Taubes andra f\u00f6rs\u00f6k till inledningsartikel, och nu var Thedin betydligt mer bel\u00e5ten:<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag blev verkligen mycket glad n\u00e4r jag l\u00e4ste denna artikel, den m\u00e5lar p\u00e5 ett f\u00e4rgstarkt och suggestivt s\u00e4tt, den v\u00e4cker nyfikenhet p\u00e5 det som skall komma. Det f\u00f6rra manuskriptet gjorde mig besviken, det h\u00e4r \u00e4r en fulltr\u00e4ff. Jag har inga kritiska synpunkter alls, m\u00f6jligen ett \u00f6nskem\u00e5l betr\u00e4ffande de fortsatta artiklarna. Det \u00f6nskem\u00e5let skulle i s\u00e5 fall vara, att Du inte l\u00e5ter det viktiga \u00e4mnet g\u00f6ra Dig s\u00e5 ambiti\u00f6s att det taubeska leklynnet kommer bort. Jag tror inte det \u00e4r n\u00e5gon risk f\u00f6r detta, men jag vill \u00e4nd\u00e5 ha sagt det, d\u00e4rf\u00f6r att mitt f\u00f6rra brev kan tolkas s\u00e5 att vi h\u00e4rifr\u00e5n skulle \u00f6nska n\u00e5gra slags vetenskapliga artiklar.\u201d (Brev fr\u00e5n Nils Thedin till Evert Taube 29.8.1955)<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Thedin m\u00e5nga \u00e5r senare, i uppsatsen fr\u00e5n 1979, skall sammanfatta Taubes medverkan i\u00a0Tidningen Vi<\/em>\u00a0konstaterar han att Taube \u201dlyfte reportaget till lysande litteratur\u201d och om boken\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0konstaterar han:<\/p>\n\n\n\n
\u201dDen boken \u00e4r hans m\u00e4starprov som prosaf\u00f6rfattare. Det \u00e4r en resa i tid och rum, en ber\u00e4ttelse som \u00e4r lekfull och l\u00e4rd, glittrande och lustfylld. Och med en gl\u00e4dje som f\u00e5r sin glans och gl\u00f6d ur medvetandet om den annalkande \u00e5lderdomen.\u201d (s. 92)<\/p>\n\n\n\n
Nu var inte allt frid och fr\u00f6jd bara genom att den f\u00f6rsta artikeln till serien i\u00a0Vi<\/em>\u00a0var levererad. Taube hade tydligen kontakt med sitt ordinarie f\u00f6rlag Bonniers, som visat intresse f\u00f6r att ge ut boken\u00a0Vallfart.\u00a0<\/em>Denna uppgift n\u00e5dde \u00e4ven Thedin och i slutet av september 1955 uttrycker han sin oro i ett brev till Taube:<\/p>\n\n\n\n
\u201dTrubadurien-serien, som vi gemensamt f\u00e5tt id\u00e9n till, som vi diskuterat och gr\u00e4lat om, som fyllt hela Din tid och inte s\u00e5 lite av min, den serien vill jag inte sl\u00e4ppa till n\u00e5gon annan som inte alls haft med den att g\u00f6ra. I allt arbete p\u00e5 denna serie siktar vi samtidigt p\u00e5 artiklar och bok, det var d\u00e4rf\u00f6r den f\u00f6rsta artikeln m\u00e5ste helt arbetas om: Den var bra som artikel, men om\u00f6jlig som f\u00f6rsta kapitel i en bok.\u201d (Brev fr\u00e5n Nils Thedin till Evert Taube 24.9.1955)<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 Thedins oro f\u00f6r att snuvas p\u00e5 boken nu n\u00e4r hans tidning satsat b\u00e5de tid, pengar och kraft p\u00e5 den storslagna artikelserien. I slut\u00e4ndan lyckades ocks\u00e5 Thedin f\u00f6rsvara sin guldklimp och boken\u00a0Vallfart\u00a0<\/em>gavs ut av\u00a0Tidningen Vi<\/em>\u00a0som planerat. Lojalitetsproblemen var dock inte \u00f6ver med denna strid, utan Taube fortsatte att spela ut sina olika uppdragsgivare mot varandra genom l\u00f6ften om publiceringar av\u00a0Vallfart<\/em>-artiklar. Ibland kunde han erbjuda en och samma artikel till flera tidningar samtidigt.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube p\u00e5 Ut\u00f6 (1918). Fotografiet har vi l\u00e5nat fr\u00e5n samlingen vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Mot slutet av 1955, alldeles innan den f\u00f6rsta artikeln i serien skulle publiceras i\u00a0Vi<\/em>, har Taube ocks\u00e5 f\u00e5tt kalla f\u00f6tter kring titeln p\u00e5 boken. I ett privat brev, adresserat till \u201dNils\u201d och daterat den 18 december 1955, skriver han:<\/p>\n\n\n\n
\u201dK\u00e4re v\u00e4n och beskyddare!<\/p>\n\n\n\n
Jag har l\u00e4nge varit\u00a0hemskt<\/em>\u00a0(!) besv\u00e4rad av beteckningen \u2019Trubadurien\u2019.<\/p>\n\n\n\n
Nu vill H\u00f6gskolan\u00a0inte ha<\/em>\u00a0den beteckningen p\u00e5 min f\u00f6rel\u00e4sning. D\u00e5 fr\u00e5gade jag den kloke Sven Barthel. Han sade ordagrannt [sic!]:<\/p>\n\n\n\n
\u2019Det \u00e4r bekannt [sic!] att Du skriver b\u00e4ttre i \u2019Vi\u2019 \u00e4n i andra tidningar och f\u00e5r hela folket med dig kulturellt. D\u00e5 \u00e4r det fel att vulgarisera \u2019les troubadours de Provence\u2019, och Dig sj\u00e4lv, med en \u00c5kerlundstitel f\u00f6r pigor och en anklang till dina ynkliga efterh\u00e4rmares titulatur. Skynda Dig och s\u00e4g till Thedin att han\u00a0korrigerar<\/em>\u00a0titeln till:<\/p>\n\n\n\n
\u2019Vallfart
till
K\u00e4llorna\u2019,
<\/p>\n\n\n\n
d\u00e5 v\u00e4ckes en stor nyfikenhet p\u00e5 dina k\u00e4llor och s\u00e5ngens europeiska k\u00e4llor och beteckningen trubadur blir, inom ramen, nobiliserad, i st\u00e4llet f\u00f6r vulgariserad.\u2019<\/p>\n\n\n\n
(Relata refero)
Salus Tuus Evert Taube\u201d<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n* $\"\"$ <\/a>
Evert Taube (1952). Fotografiet, av en ok\u00e4nd fotograf, \u00e5terfinns i samlingen vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<\/div>\n\n\n\n
\u00c4ven denna g\u00e5ng klarade sig Thedin fr\u00e5n Taubes nyckfulla infall \u2013 titelns fantasifulla ben\u00e4mning p\u00e5 de medeltida trubadurernas hemtrakter, \u201dTrubadurien\u201d, beh\u00f6lls f\u00f6r b\u00e5de artikelserien och boken.<\/p>\n\n\n\n
Vid sidan av dessa orosmoment arbetade Taube entr\u00e4get vidare parallellt med b\u00e5de artikelserie och bok. I b\u00f6rjan av 1956 uppr\u00e4ttade han f\u00f6rst en liten redaktion p\u00e5 Hotel Carlia i Uddevalla, f\u00f6r att n\u00e5gon m\u00e5nad senare forts\u00e4tta med arbetet p\u00e5 egen hand i ett rekordkallt Florens. Han fortsatte ocks\u00e5 att vara nitisk kring texterna och \u00e4ndrade hela tiden i dem.\u00a0Vi<\/em>-redaktionen p\u00e5 hemmaplan hade fullt sj\u00e5 att h\u00e4nga med i sv\u00e4ngarna och det h\u00e4nde att redan satta texter fick s\u00e4ttas om.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
I maj 1956 uttryckte Thedin med r\u00e4tta en viss oro f\u00f6r att str\u00f6mmen av artiklar fr\u00e5n Taube b\u00f6rjade avta. Tidningen tvingades ocks\u00e5 till ett uppeh\u00e5ll i serien under h\u00f6sten detta \u00e5r, vilket \u00e4ven innebar att s\u00e4ttningen av boken fick g\u00f6ras parallellt med publiceringen av de avslutande sex artiklarna under v\u00e5ren 1957.<\/p>\n\n\n\n
I april 1957 \u00e4r det i alla fall en n\u00f6jd Thedin som skriver till Taube ang\u00e5ende boken:<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<\/div>\n\n\n\n
\u201dDen kommer att bli den oj\u00e4mf\u00f6rligt vackraste Evert Taube-boken hittills. Typografiskt m\u00e5ste den bli genomarbetad i varje detalj. Vi h\u00e5ller nu p\u00e5 med provs\u00e4ttningar och vi skall bl.a. pr\u00f6va med purpurr\u00f6da anfanger till de olika kapitlen [Det blev till slut orange anfanger.] [\u2026]. Manuset har granskats med den mest minuti\u00f6sa noggrannhet och det \u00e4r flera hundra sm\u00e5 inadvertenser: som r\u00e4ttats. Och Ulla [illustrat\u00f6ren Ulla Sundin-Wickman<\/a> (1926\u20132007)] arbetar i sitt anletes svett, l\u00e5ngsamt och grundligt f\u00f6r att f\u00e5 en enhetlig konstn\u00e4rlig pr\u00e4gel p\u00e5 det hela. Denna bok m\u00e5ste helt enkelt bli en succes!\u201d<\/p>\n\n\n\n
Komplikationerna var dock inte helt \u00f6ver f\u00f6r bokprojektet. N\u00e5gon m\u00e5nad efter sista\u00a0Vallfart<\/em>-artikeln hade publicerats i Vi och bara ett par m\u00e5nader innan boken skulle g\u00e5 i tryck hade Taube pl\u00f6tsligt f\u00e5tt f\u00f6r sig att kommateringen var vanvettig:<\/p>\n\n\n\n
\u201dStoppa f\u00f6r Guds skull den\u00a0vanvettiga<\/em>\u00a0kommateringen och laga s\u00e5 att s\u00e4tteriet f\u00f6ljer mitt korrektur som ju \u00e4r\u00a0bokens litter\u00e4ra stil<\/em>! V\u00e4nnen Jacob Bo\u00ebthius \u00e4r en diktator som nu m\u00e5ste g\u00f6ra ett\u00a0undantag<\/em>. Boken har varit sv\u00e5r. Men den m\u00e5ste genomf\u00f6ras enligt f\u00f6rfattarens slutliga insikt och beslut (som \u00f6verensst\u00e4mmer med Dina!).\u201d (Brev fr\u00e5n Evert Taube till Nils Thedin 22.7.1957)<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube (1956). Fotografiet, taget i samband med fotograferingen till presskortet f\u00f6r reportageresan, \u00e5terfinns i samlingen vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Den Jacob Bo\u00ebthius som det talas om i brevet var verksam p\u00e5 bokf\u00f6rlaget Rab\u00e9n & Sj\u00f6gren. Detta f\u00f6rlag \u00e4gdes precis som\u00a0Tidningen Vi<\/em>\u00a0av Kooperativa F\u00f6rbundet och var d\u00e4rf\u00f6r helt naturligt inblandat \u00e4ven i utgivningen av boken\u00a0Vallfart<\/em>.<\/p>\n\n\n\n
Det dr\u00f6jde en och en halv vecka innan Thedin svarade p\u00e5 Taubes brev. Trots att det var mitt i semestertider var chefredakt\u00f6rens argumentation kring att beh\u00e5lla den befintliga kommateringen minst sagt utf\u00f6rlig och \u00f6vertygande:<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag \u00e4r verkligen \u00f6verraskad \u00f6ver att Du anser kommateringen vanvettig. Det m\u00e5ste ju inneb\u00e4ra, att kommateringen varit vanvettig:\u00a0<\/p>\n\n\n\n
1) i de ursprungliga manuskripten f\u00f6r Vi,
2) i de renskrivna och av Dig genomg\u00e5ngna och korrigerade manuskripten,
3) i de p\u00e5 nytt renskrivna manuskripten, justerade av Dig och m\u00e4rkta \u2019slutgiltigt manus\u2019,
4) i artiklarna i tidningen Vi,
5) i det f\u00f6rsta bokmanuskriptet, som var baserat p\u00e5 artiklarna i Vi plus maskinskrivna \u00e4nnu opublicerade artiklar,
6) i det renskrivna bokmanuskriptet, som \u00e5ters\u00e4ndes till Dig f\u00f6r genomg\u00e5ng och som ocks\u00e5 genomgicks av bland annat \u00d6rjan Lindberger,
7) i det slutgiltiga bokmanuskriptet.<\/p>\n\n\n\n
Det h\u00f6r nog till de stora s\u00e4llsyntheterna att s\u00e5 mycket arbete nedl\u00e4ggs p\u00e5 ett bokmanuskript i f\u00f6rv\u00e4g fr\u00e5n tidningen-f\u00f6rlagets sida f\u00f6r att f\u00f6rfattaren skall f\u00e5 riktiga och bekv\u00e4ma m\u00f6jligheter att f\u00e5 manuskriptet perfekt.\u201d (Brev fr\u00e5n Nils Thedin till Evert Taube 2.8.1957)<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube (1925). Fotografiet, av en ok\u00e4nd fotograf, \u00e5terfinns i samlingen vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Thedin lovar dock i samma brev att g\u00e5 igenom Taubes korrekturf\u00f6rslag p\u00e5 nytt, men varnar samtidigt f\u00f6r att en f\u00f6rsening av tryckningen skulle inneb\u00e4ra kostnader som Taube skulle f\u00e5 st\u00e5 f\u00f6r. Om det var detta senare som fick Taube att backa i fr\u00e5gan eller n\u00e5gonting annat framg\u00e5r inte av de utgivna breven, men den 28 september 1957 kunde i alla fall Thedin pusta ut, d\u00e5 han i ett brev till sin omhuldade f\u00f6rfattare meddelar att de f\u00f6rsta arken av\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0nu har g\u00e5tt till tryck.<\/p>\n\n\n\n
Tillkomsthistorien kring\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0inneh\u00e5ller faktiskt ytterligare ett medium: radio. \u00c5rsskiftet 1955\/56 uppvaktades Taube av radioproducenten Bertil Perrolf (1917\u20132004) som ville g\u00f6ra ett program med trubadurens mest popul\u00e4ra visor, tillsammans med lite trevligt sm\u00e5prat, g\u00e4rna inspelat ute p\u00e5 Sj\u00f6sala. Taube visade omg\u00e5ende intresse, men var ju som bekant vid denna tid helt uppslukad av ett annat \u00e4mne och svarade d\u00e4rf\u00f6r: \u201dVisst ska vi spela in radio, Perrolf, med det ska handla om den medeltida, provensalska trubadurlyriken \u2013 och det ska inte bara bli ett program utan en hel serie.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r Perrolf som har ber\u00e4ttat om detta f\u00f6r mig i en intervju kort innan han gick bort. Han ber\u00e4ttade d\u00e5 ocks\u00e5 hur han fick g\u00e5 \u00e4nda upp till d\u00e5varande radiochefen Olof Rydbeck f\u00f6r att f\u00e5 den n\u00e5got originella programid\u00e9n f\u00f6rankrad. D\u00e4refter fick han jaga Taube under ett halv\u00e5r f\u00f6r att f\u00e5 till inspelningarna. I juli 1956 lyckades han l\u00e4gga beslag p\u00e5 den sv\u00e5rf\u00e5ngade trubaduren och den 14 juli skriver Taube till Thedin och ber om tillst\u00e5nd att anv\u00e4nda materialet fr\u00e5n\u00a0Vallfart<\/em>-serien till de planerade radioprogrammen: \u201d[U]ts\u00e4ndningarna i Radio blir en omedelbar och nominativ propaganda f\u00f6r boken.\u201d I samma brev uppger han ocks\u00e5 att tanken \u00e4r att hela boken\u00a0Vallfart<\/em>\u00a0skall spelas in f\u00f6r radio. S\u00e5 blev nu inte fallet, men d\u00e5 Thedin inte hade n\u00e5gonting att inv\u00e4nda mot denna gratisreklam kom ett urval av texterna fr\u00e5n\u00a0Vi<\/em>-serien att ligga till grund ocks\u00e5 f\u00f6r radioserien.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Under tv\u00e5 julin\u00e4tter 1956, p\u00e5 S\u00f6dra Teatern i Stockholm, spelades sedan fyra radioprogram in som senare kom att s\u00e4ndas i oktober 1956 under titelrubriken\u00a0Evert Taube i Trubadurien<\/a><\/em>. Programmen spelades allts\u00e5 in n\u00e4r den f\u00f6rsta omg\u00e5ngen av artikelserien i Vi var avslutad och s\u00e4ndes under det artikeluppeh\u00e5ll som \u00e4gde rum under h\u00f6sten 1956.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$ <\/a>
Fr\u00e5n Vallfart till Trubadurien och Toscana (1957).<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<\/div>\n\n\n\n
I januari 1957 spelades sedan ytterligare fyra program in, vilka s\u00e4ndes i april samma \u00e5r under titelrubriken\u00a0Evert Taube p\u00e5 nya str\u00f6vt\u00e5g i Trubadurien<\/a><\/em>. Dessa nya program tillkom och s\u00e4ndes allts\u00e5 mitt under publiceringen av andra artikelomg\u00e5ngen i Vi och mer \u00e4n ett halv\u00e5r innan boken\u00a0Vallfart\u00a0<\/em>gavs ut.<\/p>\n\n\n\n
Inf\u00f6r s\u00e4ndningarna av de fyra inledande radioprogrammen ber\u00e4ttar Perrolf i programtidningen R\u00f6ster i Radio<\/em> om inspelningarna. Han beskriver hur han jagat Taube hela sommaren och att inspelningsarbetet sedan kom att bli mycket hektiskt eftersom trubaduren \u00e4mnade resa till Frankrike. Enligt Perrolf arbetade Taube, p\u00e5 eget initiativ, tv\u00e5 dygn i str\u00e4ck: \u201dHan skrev om dagarna och spelade in om n\u00e4tterna.\u201d Perrolf understryker i samma artikel det h\u00e5rda arbetstempot n\u00e4r han skall sammanfatta inspelningsarbetet:<\/p>\n\n\n\n
\u201dVi spelade in p\u00e5 nytt, kasserade, tog om, ber\u00f6mde, missuppfattade varandra. Men inte en enda g\u00e5ng k\u00e4nde vi oss tr\u00f6tta. Man kan aldrig bli tr\u00f6tt i Evert Taubes s\u00e4llskap. Han ger en aldrig tid till det.\u201d (R\u00f6ster i Radio<\/em>, nr 40, 30.9.1956)<\/p>\n\n\n\n
Med under inspelningarna var \u00e4ven kapellm\u00e4staren och arrang\u00f6ren Gunnar Hahn (1908\u20132001) och hans ensemble, vars uppgift var att f\u00f6rh\u00f6ja programmen med st\u00e4mningsfull musik. Musiken spelades in samtidigt som Taube l\u00e4ste och ber\u00e4ttade, vilket inte var helt okomplicerat. Hahn har i en intervju l\u00e5ngt senare, publicerad i Evert Taube-s\u00e4llskapets \u00e5rsskrift 1981, ber\u00e4ttat om dessa f\u00f6rsta, sm\u00e5tt kaotiska inspelningar:<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube i Marstrand (1922). Fotografiet har vi l\u00e5nat fr\u00e5n\u00a0samlingen vid G\u00f6teborgs universitetsbibliotek<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\u201dJa, det var fruktansv\u00e4rt. Vi jobbade s\u00e5 h\u00e5rt f\u00f6r Evert sa att han hade plats bokad p\u00e5 ett plan. Och veckan efter inspelningarna syntes han spatsera p\u00e5 v\u00e4g till Gyldene Freden med en nejlika i knapph\u00e5let! Precis som vanligt. Men inspelningarna blev bra, trots tidspressen.\u201d (s. 130)<\/p>\n\n\n\n
Inspelningarna blev verkligen bra, samtidigt som dessa \u00e5tta radioprogram m\u00e5ste betraktas som en anomali inom svensk radiohistoria. Till saken h\u00f6rde att programmen s\u00e4ndes p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid, f\u00f6rst fredags- och sedan s\u00f6ndagskv\u00e4llar. Perrolf var dessutom producent p\u00e5 radions underh\u00e5llningsavdelning och detta var under radiomediets mest expansiva skede i Sverige \u2013 innan tevemediets genombrott \u2013 d\u00e5 popul\u00e4rmusiken p\u00e5 allvar tog \u00f6ver. Det gamla folkbildningsidealet, som styrt radion i dess barndom, var ett minne blott, men Taube tog p\u00e5 nytt upp detta ideal och f\u00f6r\u00e4dlade det genom att bjuda p\u00e5 l\u00e4rda utl\u00e4ggningar om provensalsk trubadurlyrik \u2013 i underh\u00e5llningsradion p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid.<\/p>\n\n\n\n
I programtidningen R\u00f6ster i Radio<\/em> tycks man ha varit medveten om att det dels var en ny Evert Taube som presenterades f\u00f6r den breda radiopubliken, dels var en programserie som avsev\u00e4rt skiljde ut sig fr\u00e5n det ordinarie underh\u00e5llningsutbudet vid den h\u00e4r tiden:<\/p>\n\n\n\n
\u201dAlla v\u00e4nner av Evert Taubes konst \u2013 och vem \u00e4r inte v\u00e4n av den \u2013 kan vika de f\u00f6ljande fredagarna f\u00f6r fyra program, d\u00e4r vi m\u00f6ter en annan Taube \u00e4n vi \u00e4r vana vid. Till h\u00f6gmedeltidens Sydfrankrike med dess tjusande trubadurpoesi f\u00f6r han lyssnarna, men naturligtvis kommer ocks\u00e5 en hel del av hans egna visor med p\u00e5 olika h\u00f6rn.\u201d (R\u00f6ster i Radio<\/em>, nr 40, 30.9.1956)<\/p>\n\n\n\n
Avslutningen p\u00e5 citatet ovan avsl\u00f6jar ett inslag i radioserien som skiljer den fr\u00e5n artikelserien i\u00a0Vi\u00a0<\/em>och den senare bokutg\u00e5van. Taubes l\u00e4sning och ber\u00e4ttande varvades med hans egna, popul\u00e4ra visor, vilket f\u00f6rmodligen var en eftergift f\u00f6r radiomediets breda publikorientering. Dessutom l\u00e4mnar han manus vid j\u00e4mna mellanrum f\u00f6r att mer fritt ber\u00e4tta olika underh\u00e5llande anekdoter. Dessa digressioner, som Taube kallade dessa utvikningar, f\u00f6rekommer fr\u00e4mst i radioseriens tv\u00e5 inledande program.<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n $\"\"$ <\/a>
Evert Taube med luta (1943). Fotografiet, av Corneby Foto, har vi l\u00e5nat fr\u00e5n\u00a0Sj\u00f6historiska museet<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Taube sj\u00e4lv hade inga problem med att f\u00f6rena en underh\u00e5llande presentationsform med ett bildningskulturellt inneh\u00e5ll. I samma artikel i R\u00f6ster i Radio<\/em> som citerats fr\u00e5n ovan, avslutar han med n\u00e5gra egna tankar kring god underh\u00e5llning, vilka, \u00e5tminstone om de hade uttryckts av n\u00e5gon underh\u00e5llningschef p\u00e5 radion, b\u00e5de d\u00e5 och nu, m\u00e5ste karakteriseras som originella:<\/p>\n\n\n\n
\u201dS\u00e5 l\u00e4nge denna v\u00e5r civilisation st\u00e4ndigt uppr\u00e4tth\u00e5ller f\u00f6rbindelsen med sitt ursprung\u00a0Orienten<\/em>\u00a0och sin folkskola\u00a0Medelhavskulturen<\/em>\u00a0kan r\u00e5heten, f\u00e5nigheten och flabbskrattet\u00a0aldrig ta \u00f6verhand<\/em>\u00a0i ett underh\u00e5llningsprogram.<\/p>\n\n\n\n
Alla civiliserade folk har i alla tider kr\u00e4vt underh\u00e5llning av verkliga diktare och konstn\u00e4rer.\u00a0D\u00e5lig smak har d\u00e4remot alltid m\u00e5st uppfinnas och p\u00e5trugas<\/em>. En civiliserad m\u00e4nniska kr\u00e4ver inte smakl\u00f6shet. Sm\u00e5 barn har god smak och uppfattning av vad som \u00e4r \u00e4kta sk\u00e4mt och poesi. Det fordras ganska stora f\u00f6retag och kostnader f\u00f6r att f\u00f6rst\u00f6ra folks av naturen goda urskiljningsf\u00f6rm\u00e5ga.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Taubes medvetet demokratiska, antielitistiska bildningssyn m\u00e4rks ocks\u00e5 i sj\u00e4lva radioprogrammen. L\u00e5t mig ge ett litet exempel. I samband med en passage i ett av programmen<\/a>, d\u00e4r Taube talar om ren\u00e4ssansf\u00f6rfattaren Cervantes och dennes bostad i Barcelona, avbryter han sig sj\u00e4lv och skjuter in en n\u00e4rmast urs\u00e4ktande kommentar:<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag hoppas att det finns n\u00e5gon lyssnare i Sverige, som tycker att detta \u00e4r intressant. Jag tycker att det \u00e4r v\u00e4rt att ha blivit\u00a0f\u00f6dd<\/em>\u00a0f\u00f6r att se en s\u00e5n sak. Men det beror ju p\u00e5 att jag \u00e4r litterat\u00f6r.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Mottagandet av radioserien blev n\u00e5got liknande det f\u00f6r artikelserien i\u00a0Vi<\/em>, men med den skillnaden att \u201dden nye Taube\u201d framstod som \u00e4nnu mer uppseendev\u00e4ckande i det popul\u00e4ra radiomediet \u00e4n i det mer riktade tidningsmediet. Recensenterna var lyriska och utifr\u00e5n de bevarade beundrarbreven i Evert Taubes arkiv kan man dra slutsatsen att lyssnarna sannolikt var minst lika entusiastiska. En beundrare skriver bland annat f\u00f6ljande till Taube, efter att tillsammans med sin fru ha f\u00f6ljt de inledande fyra programmen (som synes har beundraren \u00e4ven uppm\u00e4rksammat Taubes urs\u00e4ktande kommentar som har citerats h\u00e4r ovan):<\/p>\n\n\n\n
\u201d[J]ag vill bara med dessa enkla rader tacka Dig f\u00f6r de uts\u00f6kta artistiska program Du nyligen haft i radio. I ett av programmen f\u00e4llde Du en replik med en undran om det kanske fanns n\u00e5gon som var intresserad. Jag vet inte n\u00e5got om andras reaktion, men min hustrus [\u2026] och min \u00e5sikt \u00e4r att f\u00e5, om ens n\u00e5got program i radio kunnat m\u00e4ta sig med Dina. Det var en ren njutning att f\u00f6r en enda fattig g\u00e5ngs skull f\u00e5 lyssna till n\u00e5got s\u00e5 fyllt av kultur, kvickhet, musikalitet, sann humanism och framf\u00f6r allt poesi. Man vill bara \u00f6nska att s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt f\u00e5tt lyssna och kanske f\u00e5tt k\u00e4nna en aning av den poetiska sk\u00f6nhet som sv\u00e4var kring allt vad Du g\u00f6r. Tyv\u00e4rr skulle det beh\u00f6vas Din egen penna f\u00f6r att i n\u00e5gon m\u00e5n beskriva vad dessa trubadurprogram, alltf\u00f6r f\u00e5 sorgligt nog, har givit mig, men jag hoppas att Du f\u00f6rst\u00e5r att Du \u00e5tminstone haft tv\u00e5 h\u00e4ngivna lyssnare som v\u00e4ntar p\u00e5 forts\u00e4ttning.\u201d (Beundrarbrev till Evert Taube 31.10.1956)<\/p>\n\n\n\n
Manegen var med andra ord ordentligt krattad inf\u00f6r utgivningen av boken\u00a0Vallfart till Trubadurien och Toscana\u00a0<\/em>p\u00e5 senh\u00f6sten 1957.<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4s vidare om Evert Taube i Trubadurien.<\/a><\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
<\/div>\n\n\n\n
EN INTRODUKTION<\/a>

RADIO: S\u00c4SONG 1
AVSNITT ETT<\/a>
AVSNITT TV\u00c5<\/a>
AVSNITT TRE<\/a>
AVSNITT FYRA<\/a>

RADIO: S\u00c4SONG 2
AVSNITT ETT<\/a>
AVSNITT TV\u00c5<\/a>
AVSNITT TRE<\/a>
AVSNITT FYRA<\/a>

BORTKLIPPT<\/a><\/p>\n\n\n\n
DAVID ANTHIN:
EVERT TAUBE I TRUBADURIEN
1. INLEDNING<\/a>
2. DAMEN I SVART MED VIOLER<\/a>
3. EN VALLFART I FLERA MEDIER<\/a>
4. VALLFARTENS EVIGA V\u00c4RDE<\/a><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$ <\/a><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\n\n\n\n
OM UTST\u00c4LLNINGEN<\/h5>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\u201dEvert Taube i Trubadurien\u201d \u00e4r skriven av David Anthin.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Utst\u00e4llningen \u201dTaube: vallfartens diktare\u201d producerades f\u00f6r Litteraturbanken under februari & mars 2021 av Martin Joviken. D\u00e4r inget annat anges \u00e4r alla texter skrivna av Martin Joviken.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Radioprogrammen \u00e5terges med tillst\u00e5nd fr\u00e5n r\u00e4ttighetshavaren och Sveriges Radio.<\/em><\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n<\/body>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Taube VALLFARTENS DIKTARE Evert Taube i Trubadurien En ess\u00e4 av David Anthin 3. En vallfart i flera medier. Tidigt om v\u00e5ren 1955 tr\u00e4ffades Evert Taube och\u00a0Tidningen Vi:s chefredakt\u00f6r Nils Thedin \u00f6ver en lunch p\u00e5 Operak\u00e4llaren. Det skall ha varit vid […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":6461,"parent":0,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6150","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6150","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6150"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6150\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6645,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6150\/revisions\/6645"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/media\/6461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6150"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}