{"id":7304,"date":"2021-09-28T09:29:15","date_gmt":"2021-09-28T07:29:15","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/?page_id=7304"},"modified":"2021-10-02T16:22:32","modified_gmt":"2021-10-02T14:22:32","slug":"orosar-ur-andras-ogon-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/orosar-ur-andras-ogon-2\/","title":{"rendered":"Oros\u00e5r: ur andras \u00f6gon 2"},"content":{"rendered":"\n
\n
\n

Oros\u00e5r<\/h1>\n\n\n\n

NILS FERLIN & KRIGET<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

En utst\u00e4llning om Nils Ferlin
mellan \u00e5ren 1939\u20131945<\/h4>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Ur andras \u00f6gon (II).<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Det var f\u00f6rst\u00e5s inte bara Nils Ferlin som hade personliga erfarenheter av att tj\u00e4nstg\u00f6ra i det milit\u00e4ra. N\u00e4r kriget kom, och gr\u00e4nserna beh\u00f6vde bevakas mot de ockuperade grannl\u00e4nderna, var det m\u00e5nga av f\u00f6rfattarkollegorna som kallades in p\u00e5 nytt. V\u00e4rnplikten hade man oftast gjort l\u00e5ngt tidigare. Vissa hade blivit frikallade redan i samband med m\u00f6nstringen, av h\u00e4lsosk\u00e4l. Andra hade vid krigets utbrott en gedigen milit\u00e4rutbildning bakom sig.<\/p>\n\n\n\n

Nu var det inte s\u00e4llan inkallelse till landstormen som g\u00e4llde. \u00c4ldre men vapenf\u00f6ra m\u00e4n kallades \u00e5ter till tj\u00e4nst, och nu var l\u00e4get skarpt.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
V\u00e4rnpliktskort, Harry Edmund Martinson. Framsida med information kring inkallelser och tj\u00e4nstg\u00f6ring. Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Arkiv Digital<\/a>: Stockholms inskrivningsomr\u00e5de (Io 1), Inskrivningsomr\u00e5desexpeditionen (A, AB) D4b:1 (1917-1943) Bild 8590.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
V\u00e4rnpliktskort, Harry Edmund Martinson. Baksida med information om f\u00f6rseelser, bostadsorter och p\u00e5m\u00f6nstring i handelsflottan. Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Arkiv Digital:<\/a> Stockholms inskrivningsomr\u00e5de (Io 1), Inskrivningsomr\u00e5desexpeditionen (A, AB) D4b:1 (1917\u20131943) Bild 8600.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Harry Martinson<\/a> hade f\u00f6rst s\u00f6kt sig till flottan \u2013 naturligt nog f\u00f6r en ung man f\u00f6dd i Blekinge. Men det var till infanteriet han f\u00f6rpassades n\u00e4r v\u00e4rnplikten till slut blev ett faktum. Om Martinsons flyktbehov<\/a> kan man tala l\u00e4nge. Och det \u00e4r symptomatiskt, att n\u00e4r man v\u00e4nder p\u00e5 Martinsons v\u00e4rnpliktskort och ser noteringarna om f\u00f6rseelser, \u00e4r det just \u201drymning\u201d som antecknats. (Han uteblev ocks\u00e5 fr\u00e5n obligatoriska repetitions\u00f6vningar; 1930 gick det till exempel ut en efterlysning d\u00e5 Martinson inte infunnit sig.) Till sist fick han \u00e4nd\u00e5 sin milit\u00e4ra utbildning: till\u00a0\u201dmanskapskock\u201d.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r Martinson blev dagarna i uniform i slut\u00e4ndan r\u00e4tt f\u00e5, \u00e5tminstone j\u00e4mf\u00f6rt med Ferlin. 1925: 53, 37 och 25 dagar. 1926: 25 dagar. 1927: 25 dagar.<\/p>\n\n\n\n

Och 1932 blev han till slut frikallad. H\u00e4lsan var ju heller aldrig den b\u00e4sta (ocks\u00e5 detta speglades delvis p\u00e5 v\u00e4rnpliktskortet, i f\u00e4ltet f\u00f6r tillf\u00e4lliga hemvister och postadresser: \u201d27\/11 30 K\u00e5lltorps sanatorium, G\u00f6teborg\u201d.)<\/p>\n\n\n\n

Men krigets utbrott f\u00f6r\u00e4ndrade allt.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n

Att underordna sig.<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Den 30 november 1939 hade Sovjetunionen anfallit Finland. Nu blev Finlands sak ocks\u00e5 Martinsons. S\u00e4kert l\u00e5g det tidigare erfarenheter fr\u00e5n Sovjetunionen med i v\u00e5gsk\u00e5len; ett grannland angreps av Sovjet, och vem visste v\u00e4l om Sovjet skulle stanna d\u00e4r?<\/p>\n\n\n\n

Alla var inte \u00f6verens om hur man b\u00e4st borde g\u00e5 situationen till m\u00f6tes. (Nils Ferlin tog till exempel avst\u00e5nd fr\u00e5n att bist\u00e5 Finland med milit\u00e4r hj\u00e4lp, ber\u00e4ttar \u00c5ke Runnquist i Poeten Nils Ferlin<\/em> (1958)). Men Martinson samt v\u00e4nnen och f\u00f6rfattarkollegan Eyvind Johnson<\/a> engagerade sig b\u00e5da i Svenska frivilligk\u00e5ren. Man v\u00e4rvade frivilliga till striderna i Finland. Till att b\u00f6rja med reste de b\u00e4gge v\u00e4nnerna helt enkelt runt och propagerade f\u00f6r saken \u2013 bland annat i Blekinge, Martinsons hembygd \u2013 allt medan frivilliga anm\u00e4lde sig f\u00f6r att sl\u00e5ss p\u00e5 Finlands sida.<\/p>\n\n\n\n

I hembygdens Olofstr\u00f6m hade han talat i februari 1940. Och han skrev hem till sin \u00e4lskade Ingrid:<\/p>\n\n\n\n

\u201dRoligt vore att snart slippa vara sten och h\u00e5rd och krigisk. Den attityden passar mig inte inifr\u00e5n. Men i sj\u00e4lvf\u00f6rsvarstider f\u00f6r Norden m\u00e5ste man underordna sig och helt enkelt och sonika tj\u00e4nstg\u00f6ra som obeveklig. N\u00e4r freden bara kommer en g\u00e5ng skall det bli h\u00e4rligt att mjukna, att bli blid, att tina \u2013 att leta nytt liv, nya viskningar tillsammans med den man \u00e4lskar, h\u00e5ller av, och med m\u00e4nskorna.\u201d (Harry Martinson, Poetiska t\u00f6rnbuskar i m\u00e4ngd. Brev 1929\u20131949<\/em>, utg. av Paulina Helgeson, 2004).<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Harry Martinson (1941). Fotografi: Gunnar Lundh.\u00a0Nordiska museet: Gunnar Lundhs arkiv (acc.nr 1961\/063): K2G.<\/a><\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Att Martinson var skakad av utvecklingen i v\u00e4rlden var tydligt. I breven hem fr\u00e5n Blekinge skrev han om hur varmt och gener\u00f6st han togs emot av de \u00e5h\u00f6rarskaror som kom f\u00f6r att lyssna. Men han skrev ocks\u00e5 om den uppgivenhet som drabbade honom:<\/p>\n\n\n\n

\u201dG\u00e4stfriheten \u00e4r stor men tr\u00f6ttande. Man misst\u00e4nker ocks\u00e5 ibland att den \u00e4r n\u00e5got som de flyr in i f\u00f6r att d\u00f6va sig sj\u00e4lv, ett f\u00f6rs\u00f6k att vid g\u00e4stfria bord \u00f6verr\u00f6sta den f\u00f6rf\u00e4rliga tiden. Ibland fr\u00e5gar man sig d\u00e4rtill om de verkligen f\u00f6rst\u00e5r hur allvarligt l\u00e4get \u00e4r, hur h\u00e5rt och fullst\u00e4ndigt obarmh\u00e4rtigt det rent m\u00e4nskliga \u00e4r ansatt och betr\u00e4ngt. Det h\u00e4nder att man pl\u00f6tsligt svindlar inf\u00f6r den avgrundslabyrint m\u00e4nskligheten r\u00e5kat in i och i en vision som v\u00e4l kan kallas tragisk-lyrisk ser jag dig och mig virvla runt likt tv\u00e5 h\u00f6stl\u00f6v som \u00e4lska varandra. Jag skulle ge bra mycket bara f\u00f6r att se f. ex. tv\u00e5 \u00e5r fram i tiden, hur v\u00e4rlden d\u00e5 \u00e4r, om mardr\u00f6mmen d\u00e5 \u00e4r \u00f6ver eller om den f\u00f6rst d\u00e5 n\u00e5r sin kulmen. Hela tillvarons mening \u00e4r s\u00e5 djupt skakad, att om den \u00e4n finnes som en mening \u00f6verhuvud, s\u00e5 verkar den dock just nu motsatsen till n\u00e5gon mening alls.\u201d (16 februari 1940, Poetiska t\u00f6rnbuskar i m\u00e4ngd<\/em>, 2004).<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n

Verklighet till d\u00f6ds.<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Till slut r\u00e4ckte inte orden till f\u00f6r Martinson. Ocks\u00e5 han skulle anm\u00e4la sig som frivillig i den finska saken. Martinson var trettiosex \u00e5r och kroppsligt stark var han inte. Men det fanns v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 saker man kunde g\u00f6ra. Allt handlade ju inte om kroppskrafter, ens i krig.<\/p>\n\n\n\n

Om tiden i Finland, d\u00e4r ocks\u00e5 Eyvind Johnson deltog, skulle Martinson snart komma att skriva i boken Verklighet till d\u00f6ds<\/em> (1940). D\u00e4r iscensatte Martinson \u2013 i fiktiv form \u2013 de erfarenheter han i Finland gjort till sina. Att forma verkligheten till fiktion var n\u00e5got han alltid gjort. Huvudpersonen, som i Verklighet till d\u00f6ds <\/em>hette Holger Tideman, var f\u00f6rst\u00e5s inte identisk med Harry Martinson, f\u00f6rfattaren. Men Tideman l\u00e5g Harry Martinson mycket n\u00e4ra \u2013 och l\u00e4t sig enkelt l\u00e4sas som ett hudl\u00f6st alter ego.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Beredskapsl\u00e4ge vid Svenska frivilligk\u00e5ren i Finland, F 19. Tre milit\u00e4rer sitter vid lampa inomhus och v\u00e4ntar p\u00e5 larm fr\u00e5n luftf\u00f6rsvarscentralen under \u2019Operation Pekka\u2019. Fotografiet, av Karl Johan \u00c5ke Sundstr\u00f6m, har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Flygvapenmuseum<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Att Martinsons egna erfarenheter fr\u00e5n Finland \u2013 fr\u00e5n kriget \u2013 kom att pr\u00e4gla hans syn p\u00e5 m\u00e4nskligheten var ofr\u00e5nkomligt. Verklighet till d\u00f6ds<\/em> blev ett snabbt bokslut i en fr\u00e5ga som han aldrig skulle l\u00e4gga helt till handlingarna. Ett snabbt bokslut \u2013 f\u00f6r det var sv\u00e5rt att f\u00e5 orden och meningarna att r\u00e4cka till annat. \u201dF\u00f6rr i v\u00e4rlden\u201d, l\u00e4t Martinson en \u00f6verste s\u00e4ga i Verklighet till d\u00f6ds<\/em>, \u201dvar det krig. Vad krig var visste folk, det fanns klara besked, men nu \u00e4r det n\u00e5got annat som g\u00e5r \u00f6ver v\u00e4rlden, n\u00e5got som vi inte ha ord f\u00f6r, spr\u00e5ket r\u00e4cker inte.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Med Aniara<\/a><\/em> skulle Harry Martinson s\u00e5 sm\u00e5ningom hitta ett nytt spr\u00e5k f\u00f6r det ohyggliga som v\u00e4ntade m\u00e4nskligheten. Men sv\u00e4rtan i spr\u00e5ket, och den f\u00f6rkrossande insikten om m\u00e4nniskans n\u00e4rhet till grymhet och barbari, hade f\u00f6tts l\u00e5ngt tidigare. Och det var i krigets eviga efterklang som Martinsons f\u00f6rfattarskap fortsatte ljuda \u2013 i den av kriget framtvingade civilisationskritik som kom att pr\u00e4gla s\u00e5 mycket av hans diktning d\u00e4refter.<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
F\u00f6rfattarkollegan Artur Lundkvists v\u00e4rnpliktskort ber\u00e4ttar om 463 tj\u00e4nstg\u00f6ringsdagar mellan 1928 och 1944. Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n\u00a0Arkiv Digital<\/a>: Stockholms inskrivningsomr\u00e5de (Io 1), Inskrivningsomr\u00e5desexpeditionen (A, AB) D4f:95 (1953) Bild 6090.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
F\u00f6rfattarkollegan Stig Dagermans stamkort \u2013 som noterar sammanlagt 483 tj\u00e4nstg\u00f6ringsdagar mellan 1943 och 1944. Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Arkiv Digital<\/a>: Stockholms inskrivningsomr\u00e5de (Io 1), Inskrivningsomr\u00e5desexpeditionen (A, AB) D4d:19 (1954-1955) Bild 3950.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

Att v\u00e4lja d\u00f6den.<\/h3>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

F\u00f6r de kvinnliga f\u00f6rfattarkollegorna, framf\u00f6rallt i Sverige, s\u00e5g oros\u00e5ren annorlunda ut. Att g\u00e5 ut i strid, med gev\u00e4r i hand, var s\u00e4llan eller aldrig ett alternativ. Men det fanns ju andra s\u00e4tt att m\u00f6ta kampen.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Karin Boye \u00e5terfanns d\u00f6d i utkanten av Alings\u00e5s den 27 april 1941 var det \u2013 \u00e5tminstone i m\u00e5ngas \u00f6gon \u2013 kriget som kr\u00e4vt hennes liv. \u00c4nnu hade ju inte krigslyckan v\u00e4nt f\u00f6r de allierade. Hur v\u00e5gade man tro och hoppas p\u00e5 framtiden n\u00e4r avgrunden \u00f6ppnat sig?<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\"\"<\/a>
Fr\u00e5n Iwan Bratts klippsamling vid G\u00f6teborgs universitetsbiblioteks handskriftsavdelning.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n

S\u00e5 r\u00e4ttfram och enkel var v\u00e4l aldrig sanningen; Boyes privatliv var sv\u00e5rt och tungt under den h\u00e4r tiden, och det sj\u00e4lvmord som f\u00f6r efterv\u00e4rlden skulle komma att pr\u00e4gla bilden av hennes diktning kan mycket v\u00e4l ha varit ett misstag. Men f\u00f6r en diktare som Hjalmar Gullberg<\/a> stod h\u00e4ndelsekedjan fram som en obeveklig och \u00f6desm\u00e4ttad samtidsr\u00f6relse. I dikten \u201dD\u00f6d amazon\u201d<\/a> gjordes kopplingen mellan den d\u00f6da poeten och det p\u00e5g\u00e5ende kriget mycket tydlig:<\/p>\n\n\n\n

\u201dSv\u00e4rd som f\u00e4ktar mot \u00f6vermakten,<\/a>
du skall brytas och s\u00f6ndersl\u00e5s!
Starka trupper har enligt T. T.
n\u00e5tt Thermopyle, Greklands l\u00e5s.
Fyrti\u00e5riga Karin Boye
efterlyses fr\u00e5n Alings\u00e5s.

Mycket m\u00f6rk och med stora \u00f6gon;
kl\u00e4dd i resdr\u00e4kt n\u00e4r hon f\u00f6rsvann.
Kanske s\u00f6ker hon bortom sekler,
dit en sp\u00e5rhund ej v\u00e4gen fann,
frihetspasset d\u00e4r Spartas hj\u00e4ltar
valde d\u00f6den till sista man.\u201d<\/p>\n\n\n\n

<\/div>\n\n\n\n
\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t
<\/div>\n\t
<\/div>\n\t