{"id":8574,"date":"2022-10-12T09:22:45","date_gmt":"2022-10-12T07:22:45","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/?page_id=8574"},"modified":"2026-02-02T14:42:04","modified_gmt":"2026-02-02T13:42:04","slug":"radioteaterns-historia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/diktensmuseum\/radioteaterns-historia\/","title":{"rendered":"Radioteaterns historia"},"content":{"rendered":"\n

\n

\n

Radioteaterns
historia mellan
\u00e5ren 1925\u20131970.<\/h1>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
En kort sammanfattning.<\/h4>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
En b\u00f6rjan: 1920-talet.<\/h2>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Pj\u00e4sen hette\u00a0Kungens amour<\/em>\u00a0och var skriven av Brita von Horn<\/a> (1886\u20131983). Det var helt enkelt en scenpj\u00e4s som s\u00e4ndes ut \u2013 den hade haft premi\u00e4r p\u00e5 Komediteatern n\u00e5gra veckor tidigare. Teaterns sk\u00e5despelare framf\u00f6rde stycket i sina scenkostymer, och detta blev det vanliga under Radioteaterns f\u00f6rsta \u00e5r. I en artikel i R\u00f6ster i Radio<\/em> (nr 2, 8\u201314 januari 1950, sign. Ali), mindes Brita von Horn det lyckade experimentet:<\/p>\n\n\n
\n
$\"\"$
Brita von Horn (1918). Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Wikimedia<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n
\u201dF\u00f6rfattarinnan Brita von Horns f\u00f6rsta kontakt med radion var 1925, n\u00e4r hennes sk\u00e5despel\u00a0Kungens amour<\/em>\u00a0s\u00e4ndes. Det var Svenska Dagbladet, som anordnade s\u00e4ndningen \u2013 f\u00f6rfattarinnan skulle rehabiliteras f\u00f6r att stycket, som d\u00e5 haft premi\u00e4r p\u00e5 Komediteatern, behandlats illa av tidningen. Hon mottog med gl\u00e4dje anbudet, trots att f\u00f6rfattarhonorar f\u00f6r radioframf\u00f6randen var ett ok\u00e4nt begrepp p\u00e5 den tiden. Tillsammans med Guido Valentin omarbetade hon stycket n\u00e5gra dagar f\u00f6re framf\u00f6randet i radio. Det var med sp\u00e4nning de emots\u00e5g detta nya slag av f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e4ndningen \u00e4gde rum n\u00e5gon timma f\u00f6re framtr\u00e4dandet p\u00e5 scenen, och sk\u00e5despelarna kom allesammans i sina sminkrockar, i peruker och lagda masker f\u00f6r att vid \u00e5terkomsten till teatern genast kunna rycka in. Studion vilade i halvdunkel, det h\u00e4rskade en mystisk, eggande atmosf\u00e4r, d\u00e4r sk\u00e5despelarna med rollh\u00e4ftena i h\u00e4nderna kretsade kring ljuspunkterna vid mikrofonen.<\/p>\n\n\n\n
Tv\u00e5 v\u00e4nliga herrar, de allest\u00e4des n\u00e4rvarande Jerring och Wadsten, sm\u00f6g sakta omkring, pillrade p\u00e5 det tekniska materialet och utbytte underliga besv\u00e4rjelseformer med varandra. Skulle de makter, som best\u00e4mde \u00f6ver ljudets lyckliga fortplantning fram till de eventuella \u00e5h\u00f6rarna vara v\u00e4nligt sinnade?<\/p>\n\n\n
\n
$\"\"$
Guido Valentin (1936). Bilden har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Projekt Runeberg<\/a>.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n
Det var de! N\u00e4r Brita von Horn tillsammans med hall\u00e5m\u00e4nnen och Guido Valentin lyssnade i ett angr\u00e4nsande rum, l\u00e4t det hela f\u00f6rbluffande bra, tyckte de. Dagen d\u00e4rp\u00e5 fick man bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att folk lyssnat och tyckt om den nya formen av radiounderh\u00e5llning.\u201d<\/p>\n\n\n\n
1925 inledde Radiotj\u00e4nst sina rikst\u00e4ckande s\u00e4ndningar. Samma \u00e5r utlyste Svenska Dagbladet<\/em> en t\u00e4vling f\u00f6r att f\u00e5 fram de f\u00f6rsta svenska pj\u00e4serna som var skrivna direkt f\u00f6r radio. Vinnare blev en etablerad f\u00f6rfattare, Erhard B\u00e4ckstr\u00f6m, med Den persiska mattan<\/em> och en icke etablerad: Edvin Adolphson med En jul i \u00f6demarken eller Hur lill-Olle fick h\u00f6ra julottan<\/em>. (De b\u00e5da spelades f\u00f6r \u00f6vrigt in igen av Radioteatern i G\u00f6teborg 2002).<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
$\"\"$
\u201dJulst\u00e4mning i bullerstudion med bj\u00e4llerklang och vind \u00f6ver \u00f6dsliga sn\u00f6vidder \u2026\u201d. Fotografiet och citatet har vi l\u00e5nat fr\u00e5n Gunnar Hallingberg, Radioteater i 40 \u00e5r. Den svenska repertoaren belyst (1965), s. 29<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
Bland andra tidiga verk m\u00e4rktes August Strindbergs Till Damaskus<\/em> med bland andra Manda Bj\u00f6rling och August Falck \u2013 och 1933 tillkom ocks\u00e5 Strindbergs Gustav III<\/em>, M\u00e4ster Olof<\/em> och Stora landsv\u00e4gen<\/em>.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
<\/div>\n\n\n\n
\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t