Sköna Maj, välkommen
Till vår bygd igen!
Sköna Maj, välkommen,
Våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
Väcktes vid din ljusning,
Jord och skyar stamma
Kärlek och förtjusning;
Sorgen flyr för våren,
Glädje ler ur tåren,
Morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg förkolnad
Under frost och snö,
Höstens bleka vålnad,
Gick hon nöjd att dö —
Vintern, härjarns like,
Som föröder nejden,
Och i skövlat rike
Tronar efter fejden,
Satt, med isad glaven,
Segrande på graven,
Dyster själv och mörk och kall som den.

Inga strålar sänktes
På vår morgon ner,
Ingen daggtår skänktes
Nordens afton mer:
Tills, av svanor dragen,
Maj, med blomsterhatten,
Gjöt sitt guld i dagen,
Purpurklädde natten;
Vinterns spira bräckte,
Och ur lossat häkte
Kallade den väna Flora fram.

Nu ur lundens sköte,
Och ur blommans knopp,
Stiga dig till möte
Glada offer opp;
Blott ditt lov de susa
Dessa rosenhäckar,
Till din ära brusa
Våra silverbäckar;
Och med tacksam tunga
Tusen fåglar sjunga
Liksom vi: Välkommen sköna Maj!