{"id":5942,"date":"2018-09-13T19:38:33","date_gmt":"2018-09-13T17:38:33","guid":{"rendered":"https:\/\/litteraturbanken.se\/skoladev\/?page_id=5942"},"modified":"2020-05-24T17:02:23","modified_gmt":"2020-05-24T15:02:23","slug":"poesi-forfattare-hedvig-charlotta-nordenflycht-fruentimrets-forsvar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/litteraturbanken.se\/skolan\/poesi-forfattare-hedvig-charlotta-nordenflycht-fruentimrets-forsvar\/","title":{"rendered":"Poesi\/F\u00f6rfattare\/Hedvig Charlotta Nordenflycht\/Fruentimrets f\u00f6rsvar"},"content":{"rendered":"\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t

Ur Fruentimrets f\u00f6rsvar<\/h2>\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t

Av Hedvig Charlotta Nordenflycht<\/em><\/a><\/p>\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t

Ur:<\/strong>\u00a0Skrifter\u00a0<\/em>(1996) \u00a0 \u00a0\u00c5rskurs:<\/strong> Gymnasium \u00a0 \u00a0Tema:<\/strong> 1700-tal, Kvinnosak<\/span><\/p>\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t

Du V\u00e4rlds och Samfunds mor, du F\u00e4grings eget l\u00e4ger,
Du K\u00f6n! som makt och del uti Naturen \u00e4ger;
Du sl\u00e4ktets \u00e4dla h\u00e4lft! du hats och k\u00e4rleks m\u00e5l!
Som h\u00f6gsta \u00e4ra f\u00e5r och st\u00f6rsta nesa t\u00e5l.
Fr\u00e5n v\u00e4rldens f\u00f6rsta sol du varit s\u00f6kt och v\u00f6rdad,
Fr\u00e5n samma \u00f6gnablick din frejd blev \u00e4ven m\u00f6rdad:
En stridig dom om dig st\u00e4ds varit har din lott,
Du dyrkan och f\u00f6rakt i lika j\u00e4mvikt f\u00e5tt.<\/p>

[- – -]<\/p>

S\u00e4j, \u00e4dla K\u00f6n! vad \u00e4r som detta \u00f6de v\u00e5ller?
Du \u00e4r ju sj\u00e4lv en del som v\u00e4rlden sammanh\u00e5ller,
Du f\u00f6ds med vett och drift, med k\u00e4nslor och beg\u00e4r,
Och Kvinnan liksom Man fullkomlig m\u00e4nska \u00e4r:
Skall den dig \u00e4lskar h\u00f6gst dig m\u00e4nskor\u00e4tt f\u00f6rmena?
Skall Mannen s\u00e5 sin h\u00e4lft, sitt v\u00e4send sj\u00e4lv f\u00f6rklena?<\/p>

[- – -]<\/p>

Om man ej s\u00e4ja vill det dock ej m\u00e5ngen tror,
Att Snillet allrahelst i stora lemmar bor;
Det \u00e4r den f\u00f6rdels lott det andra K\u00f6net vunnit.
Dock har man vederspel av denna satsen funnit,
F\u00f6rfarenhet g\u00f6r ett med gamla Grekens rop,
Att starkhet med f\u00f6rst\u00e5nd ej alltid trivs ihop.<\/p>

[- – -]<\/p>

Mig tycks jag v\u00e4rlden ser i vildhets f\u00f6rsta yra,
N\u00e4r Barbari och v\u00e5ld begynte samfund styra,
Hur d\u00e5 en Manlig arm, som Lag med sv\u00e4rdet skrev,
Det K\u00f6n som r\u00e5dde minst i tv\u00e5ng och tr\u00e4ldom drev.<\/p>

[- – -]<\/p>

Naturen f\u00e5r d\u00e5 skuld, och blod och hj\u00e4rta del
I det, som blott har grund i fostrings-s\u00e4ttets fel.
Man t\u00e4pper \u00e5dran till uti en Springek\u00e4lla,
Och undrar se\u2019n d\u00e4rp\u00e5 att \u00e5dran ej vill kv\u00e4lla.
Man sn\u00e4rjer \u00d6rnens fot, dess vingar s\u00f6ndersl\u00e5r,
F\u00f6rviter honom se\u2019n att han ej Solen n\u00e5r.
S\u00e5 bindes K\u00f6nets drift av fostringss\u00e4tt och vana,
Att k\u00e4mpas med varann p\u00e5 dumhets tr\u00e5nga bana
Och som en prydnad dra okunnighetens ok,
Ty det \u00e4r kvinnans skymf att vara l\u00e4rd och klok.
Ack! grymma tyranni, m\u00e5nn det v\u00e5r V\u00e4rld f\u00f6rb\u00e4ttrar,
Att halva sl\u00e4ktet st\u00e4ngs i dumhets tr\u00e5nga fj\u00e4ttrar,
N\u00e4r brist p\u00e5 hj\u00e4rnor r\u00f6js i sysslor och i v\u00e4rv?<\/p>

Men falska F\u00f6redom! du m\u00e4nniskors f\u00f6rd\u00e4rv!
Du \u00e4r det olyckshjul som all v\u00e5r of\u00e4rd driver,
Som g\u00f6r att V\u00e4rlden m\u00f6rk, f\u00f6rv\u00e4nd och lastfull bliver.
Du blandar dig i allt, du alla tider f\u00f6ljt
Och j\u00e4mt f\u00f6r m\u00e4nskans syn den rena sanning d\u00f6ljt.<\/p>

[- – -]<\/p>

S\u00e4j Rousseau! vad f\u00f6r moln som nu din syn f\u00f6rblindar,
N\u00e4r K\u00f6net du s\u00e5 h\u00e5rt i vanmakts bojor lindar,
N\u00e4r du oss snille, smak och k\u00e4nslans kraft betar,
Ja liv och h\u00e4ftighet, som K\u00f6nets ensak var.
Har n\u00e5gon f\u00f6rr v\u00e4l h\u00f6rt s\u00e5 ny och s\u00e4llsam l\u00e4ra,
Att Kvinnan ej en g\u00e5ng kan k\u00e4rlekselden n\u00e4ra,
Att hon ej \u00e4lska kan? Natur! F\u00f6rfarenhet!
Och alla tiders bok, som Kvinno\u00f6den vet,
Jag ropar Er till hj\u00e4lp mot en s\u00e5 k\u00e4ttersk tanka
Kom Rousseau, l\u00e5t oss kring i forna v\u00e4rlden vanka,
Din Sapfo, den du f\u00f6rst fr\u00e5n Kvinnor v\u00e4ljer ut,
Av k\u00e4rlek v\u00e5gar sj\u00e4lv p\u00e5 livet g\u00f6ra slut:
M\u00e5nn hon den enda \u00e4r?<\/p>

[- – -]<\/p>

Att m\u00e5la denna flock, kan ej min fj\u00e4der hinna.
I Norden \u00e4n en g\u00e5ng vi m\u00e4rka en Hj\u00e4ltinna,
Som lyfts fr\u00e5n ringhets djup till Tronens h\u00f6ghet opp,
Med egen \u00e4ra prytt sitt underfulla lopp.
I som \u00e5t b\u00f6rd och blod s\u00e5 mycket v\u00e4rde sk\u00e4nken,
I sm\u00e5 och tr\u00e5nga vett, som efter vanan t\u00e4nken,
Som tron, att klokhet g\u00e5r som arv till namn och \u00e4tt,
Och binden Dygd och vett vid f\u00f6rn\u00e4mt fostringss\u00e4tt:
Se h\u00e4r ett stort bevis mot denna f\u00f6rdoms yra;
Den nyss en hydda sk\u00f6tt, kan nu ett Rike styra:
Den blott Naturen prytt och enfald ammat opp,
Blir nu en stor Monarks och hela Rysslands hopp.
Cathrina! vad f\u00f6r pris kan mot den h\u00f6ghet svara,
Att du en medhj\u00e4lp fick f\u00f6r Stora Petter vara?
Hans m\u00e5nga Hj\u00e4ltev\u00e4rv ej stanna vid hans slut;
Du f\u00f6r hans h\u00f6ga Verk, hans stora anslag ut,
Med myndighet och n\u00e5d du styr ett vidstr\u00e4ckt Rike
Och hade av ditt K\u00f6n ej i din tid din like.<\/p>

[- – -]<\/p>

Dig Kronan f\u00f6r v\u00e5rt K\u00f6n! han \u00e4ven dristat gl\u00f6mma,
Som g\u00e5vor och F\u00f6rtj\u00e4nst drar fram ur m\u00f6rkrets g\u00f6mma,
Du Sveriges dyra Mor, som eldar Snillen opp,
Och ger en \u00e4del drift \u00e5t Vetenskapers lopp:
Okunnighetens sky \u00e4r fr\u00e5n v\u00e5r himmel viken.
Du \u00e4ven Spiran f\u00f6r uti Naturens Riken;
Dess under samlar Du, i pr\u00e4ktigt sammandrag,
Du k\u00e4nner denna flock, du forskar ut dess lag,
Vad sanning \u00e4r s\u00e5 dold, den ej Louisa finner?
Dess tankeg\u00e5vors vidd till alla \u00e4mnen hinner,
Sj\u00e4lv hos sitt unga K\u00f6n hon smak f\u00f6r vishet v\u00e4ckt,
N\u00e4r hon till deras v\u00e5rd sin h\u00f6ga omsorg str\u00e4ckt.
P\u00e5 Kvinnors tanke-kraft och p\u00e5 den sats jag driver,
LOUISAS stora Sj\u00e4l det st\u00f6rsta vittne bliver.
Ack! skapa om v\u00e5r Nord och vis din Guda-art;
S\u00e5 livlig Snilles Eld, ett vett s\u00e5 h\u00f6gt och klart,
\u00c4r icke endast sk\u00e4nkt att K\u00f6n och Spira pryda,
Den samling p\u00e5 en Tron har mera att betyda.
N\u00e4r Ljuset t\u00e4ndas skall och spridas i ett Land,
Ger himlen facklan f\u00f6rst uti Regentens hand.
V\u00e5r Nord en dager f\u00e5tt som l\u00e5ngsam synes skrida,
Och nattens skuggor \u00e4n med svaga str\u00e5lar strida.
\u00c4n g\u00e5r en sann f\u00f6rtj\u00e4nst i torftighetens sp\u00e5r,
En mindre odlad smak hos Allm\u00e4nheten r\u00e5r.
\u00c4n h\u00f6rs ej ryktets mun \u00e5t \u00e4kta Snillen giva
Den dyrkan och det lov, som dem till t\u00e4vlan driva.
Min DROTTNING, Du \u00e4r den som dimman skingra skall;
Giv ljus och tr\u00f6ttna ej vid ett s\u00e5 v\u00e4rdigt kall.
S\u00e4tt L\u00e4rdom i sin dag, och l\u00e4r Ditt folk att t\u00e4nka,
Att intet m\u00e5 bli m\u00f6rkt d\u00e4r Dina str\u00e5lar bl\u00e4nka.
D\u00e5 skall Dig \u00e4ran sj\u00e4lv ett evigt offer ge,
Och V\u00e4rlden samlas hit att Dig och Sverige se:
D\u00e5 l\u00e4r v\u00e5r efterv\u00e4rld i sina domar tvika,
Om hj\u00e4rta eller vett var st\u00f6rst hos v\u00e5r ULRICA.<\/p>

Vad f\u00f6r en galla har d\u00e5 Rousseaus penna lett,
N\u00e4r han v\u00e5r svaghet blott, men ej v\u00e5r styrka, sett?
Ett \u00e4ngsligt \u00f6gnablick, n\u00e4r ledsnad honom pl\u00e5gat,
Han obev\u00e4pnad sig mot hela K\u00f6net v\u00e5gat;
D\u00e5 blir hans penna sl\u00f6 som \u00e4r s\u00e5 stark och rik,
Hon vittne mot sig b\u00e4r och \u00e4r sig sj\u00e4lv ej lik.
Men s\u00e4g du, sannings V\u00e4n, vad har v\u00e4l K\u00f6net felat,
Se\u2019n du en g\u00e5ng oss sj\u00e4lv s\u00e5 mycken heder delat?
N\u00e4r du om Kvinnors dygd, begrepp och fostringsst\u00e4t,
S\u00e5 v\u00e4rdigt yttrat dig och d\u00f6mt s\u00e5 sunt och r\u00e4tt.
Vem har beklagligt vis min Filosof f\u00f6rtretat?
T\u00f6r h\u00e4nda i ett lag en fjolla honom retat,
Som i hans dr\u00e4kt och g\u00e5ng ett h\u00f6gm\u00e5l kunnat se,
Ell\u2019 v\u00e5gat \u00e5t hans Vett en l\u00f6jlig st\u00e4llning ge.
En d\u00e5res dj\u00e4rva hugg kan ock den visa r\u00f6ra.
Ell\u2019 m\u00e5nn en sk\u00f6nhets makt ditt hj\u00e4rta givit g\u00f6ra,
Som stolt och obevekt din rena eld f\u00f6rsm\u00e5tt;
Varav v\u00e5rt hela K\u00f6n har namn av h\u00e5rdhet f\u00e5tt?
Men nej! vi m\u00e5 v\u00e5r r\u00e4tt p\u00e5 dessa sk\u00e4l ej \u00f6ka,
Vi slippa n\u00e5gon sak med Filosofen s\u00f6ka:
Det icke Rousseau \u00e4r, som oss f\u00f6rklenat har;
Han sj\u00e4lv det vittne ger, att det hans skugga var.<\/p>\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
Th\u00e9r\u00e8se Hagedorn-Oskarsson l\u00e4ser ur ”Fruentimrets f\u00f6rsvar” av Hedvig Charlotta Nordenflycht<\/h5>