för att jag inte visste var annars jag borde slå
mig ner.

Under våren 1897 hade min mor emellertid rest
på besök till min syster, som nu bodde i Falun,
där hennes man var anställd vid Stora Kopparbergs
bergslag. Jag gick ensam kvar i Landskrona, och
en eftermiddag hände det, att jag helt tvärt bör­
jade tänka på att jag borde flytta till Falun. Där
hade jag min syster och svåger och deras barn.
Det var det enklaste och naturligaste, att jag bo­
satte mig i närheten av dessa mina anhöriga. Det
skulle bli gott inte bara för mig utan framför
allt för min mor.

Jag övervägde skälen för och emot både länge
och väl, men innan dagen var till ända, var mitt
beslut fattat, och redan samma kväll satte jag
mig ner och skrev till min mor för att framställa
mitt förslag.

Detta allt var visst inte något anmärknings­
värt, men vad som var underligt, det var, att jag
fick brev från min mor i Falun två dar efteråt.
Mitt eget brev hade ännu inte hunnit dit, när
hennes skrevs.

Min mors brev började så här: »Vi ha suttit
i dag, Gerda och jag, och talat om att det vore
bra roligt, om du ville flytta hit till Falun»...

Hon fortsatte sedan sida efter sida att söka
övertyga mig om att jag inte kunde göra bättre
än att flytta till denna stad.