Runt lägerelden om natten

tre heliga tiggare sutto

vid Ganges skimrande vatten

i Indiens sällsamma land.

De talte om livet och döden,

om människans drömmar och öden —

Och fullmånens dallrande flöden

glänste på panna och hand.

— Vi andas, pinas och pinar,

och skryter och ropar: jag är.

Det uslaste kryp, som förtvinar

det ropar: jag är, se här.

Det skriket — det stiger och stiger,

man tror väl att rösten söver,

men ångesten stiger däröver

— så talar den ene och tiger.