Fyra gråa borgtorn skjuta

högt från ön, där liljor luta,

— tysta torn, som innesluta

Jungfrun av Shalott.

Släpade av hästar glida

pråmar invid flodens sida

långsamt fram; och med de vida

silkeseglen spända rida

skeppen stolt mot Camelot.

Men vem såg jungfrun? Har hon stått

och vinkat välkomst från sitt slott?

Har någon främlings hälsning nått

till Jungfrun av Shalott?

Endast de som arla skörda

stundom stått med kärvars börda,

lyssnande till sånger, hörda

svagt från flodens aldrig störda

lopp mot tornkrönt Camelot.

Sent på väg från månskensgröna

fält, de än en sång fått röna,

— lyssnat, — viskat: »Hör! Den sköna

Jungfrun av Shalott!»