tro och rabbinsk lärdom. Årtiondena kring sekelskiftet 1700 var
höjdpunkten för dessa studier, som ofta stimulerades av utrikes
studieresor och kontakter med rabbinska lärde och med judiskt
fromhetsliv. Denna nya värld beskrevs i resedagböcker och
forskningsresenärerna gav sina erfarenheter vidare. Kanske var
det så nyfikenheten hade väckts hos Maria Gustava Gyllenstierna,
intresset för judarnas historia och viljan att översätta ett känt
verk även till svenska. Fru Brenner pekar i sin hyllningsdikt
just på denna översättning som en nationell uppgift:

I Lärda Tidningar står att ”ingen kan lätt föreställa sig,
at detta widlyftiga werk warit minsta delen af den förnäma
Auctorens arbeten”. Maria Gustava Gyllenstierna var en flitig
översättare. Hon översatte t.ex. Dorothe Engelbretsdatters
Taare-Offer samt Gottlieb Creutzbergs 80
passionsbetraktelser Siähla-roo i Jesu såår, båda 1727,
den senare endast i handskrift. Med sitt översättningsarbete
inlemmar sig Maria Gustava Gyllenstierna i en svensk litterär
tradition. Under 1600-talet var det nämligen vanligt att
adelskvinnor översatte, sammanställde eller själva skrev
andaktsböcker. Den myckna andaktslitteratur som översattes kom
framför allt från tyskan eller via tyskan. Den tänkta läsekretsen
var här ofta de adelskvinnor som inte kunde främmande språk så
bra att de obehindrat kunde läsa andaktslitteraturen på
originalspråk. Många språkkunniga adelsdamer översatte
andaktsböcker för ”den, som intet språk, än blott sin Swenska
kan” för att citera fru Brenner. Catharina Gyllengrips
översättning från år 1670 av Gyllene Skatkista,
karakteriserad som den sentimentala passionsfromhetens främsta
alster på svenska, är ett exempel. Andra andaktsböcker är
resultatet av samlarmöda och avskrivningsverksamhet, vilket
innebär att samma text kan återfinnas i flera andaktsböcker.
Maria Euphrosyne De la Gardie, gift med en farbror till Aurora
Königsmarcks kusiner, sammanställde i en tid då familjen var hårt
drabbad av reduktionen en omfångsrik andaktsbok där fromhetslivets
inflytelserika författare var representerade. Många handskrivna
andaktsböcker har naturligtvis försvunnit, men en del har bevarats
som släktklenoder. Hos sentida ättlingar till Märta Berendes fanns

Långvarigt sökande efter
Märta Berendes bönbok gav
slutligen resultat under hösten
1990. Med hjälp av adels­
kalender och telefonkatalog
gick det att spåra bönboken i
den släkt som enligt uppgift
ägde den gamla handskrivna
boken för hundra år sedan.

i slutet av 1800-talet den bok kvar som hon under 1600-talets senare
hälft fyllt med betraktelser, böner och en levnadsbeskrivning.
De böner som Märta Berendes inte skrivit själv har hon skrivit
av. Under en bön står att den är hämtad ur svärmodern Ebba
Oxenstiernas bok. En annan bön är undertecknad AMP, tolkat
som Anna Maria Posse, Märta Berendes svägerska. Inom denna