dikt låter en mor ge sin dotter rådet att inte bli en ”lärd i
stubb”, utan istället ägna sig helhjärtat åt såskokning och andra
husliga sysslor. Svenska skolflickor har i flera generationer skurit
tänder åt verser som denna:
Lyd, Betti, lyd bestämmelsen,
Sök ej at mannabragder hinna;
Och kän din värdighet, min vän,
I äran af at vara qvinna.
Diktens sorgset parodiska drag framträder i öppen dager när
man läser den tillsammans med den samtidigt skrivna
”Ålderdomströsten”, en dikt som i samma ironiska stil behandlar
en okritisk mors förhållande till sin son. Lästa som pendanger
avslöjar dikterna skoningslöst den cyniska uppfostran av flickan
till slav och av pojken till herre.
Smickra pojken, blinda mor!
Åt hans sjelfsvåld bifall nicka;
Böj dig, spänn igen hans skor,
Stoppa nam-nam i hans ficka:
Vänta, pilten blir väl stor.
Se i hoppets perspectiv
(Alla mödrar sett detsamma)
Glädjen för din framtids lif;
Hvad han pekar på för mamma
Straxt den söta gossen gif.
Resultatet av denna servila uppfostran är hårresande.
Gossen blir lastbar och utnyttjar utan skrupler sina medmänniskor
under sin vandring på den breda vägen. Otåligt inväntar han
moderns död och arvet, bedjande ”Gud lät Kärngen ta en ända,/ At
jag mödernet får ut!”
I dessa dikter faller den barnlösas skärskådande och
illusionslösa blick på moderskapet. Den finns också i ett
odaterat diktfragment som inte var avsett för publikation. Där
beskrivs ett kafferep som en grotesk upplevelse, ty ”Ingen väf
och ingen amma/ Hade jag att tala om”.
Närmare än så kommer vi inte privatpersonen Anna Maria
Lenngren. En handfull brev är det enda biografiska material som
finns. Hon föddes 1754 i Uppsala som fjärde barn och äldsta
dotter till en akademiadjunkt i latin. Genom att följa brödernas
undervisning fick hon en lärd uppfostran. Hemmet var fattigt och
Anna Maria började i likhet med ett par av bröderna tidigt skriva
och översätta.
Enligt sina manliga vänner satte hon, i synnerhet som gift,
en ära i att uppträda så anspråkslöst som möjligt. Klart är att hon