mor minns plågornas natt och i väggarna finns ännu moderns kvävda
skrik. Att gå från barndom till vuxenliv är att lämna ett stilla
pysslande för något ”brännande och stort”. Två ljud möts: ”Som cittran
drunknar i en orgels röst, så sjönk min barndom i det tunga jublet /
vid trycket av hans huvud mot mitt bröst” (”En port”).

Berit Spong liknar Birger Sjöberg i det att de båda uppskattades
av en bred läsekrets och ofta felaktigt har identifierats som
idylliker och romantiker. Sjöberg debuterade med Fridas bok bara
två år före Berit Spong. Hennes Högsal och örtagård utkom 1924.
Båda skildrar småstadens människor med humor och musikalitet som i
Gustaf Frödings tidiga rapporter från provinsen, men de genomskådar
idyllen.

Kvinnorna i Spongs ”Ostagäng på Nycklinge” tränger undan sin
ångest med hjälp av arbete. En av dem är sömmerskan som måste sy
brudklänning åt sin älskades nya kvinna. En annan är änkan som tiger
såväl om goda minnen som om sorgens börda.

Berit Spongs författarskap börjar med dikten ”Helga den fagra”,
i vilken fadern sänder iväg Helgas älskade med vikingaskeppet och sen
gifter bort henne med Skald-Ramn. Helga