En ljuslätt ung student af de just nyss fär
digbakade, den gladaste hvitmössa bland
de glada ungdomar, hvilka vårtiden svärma
om kring dagarne i ända på gator och torg,
som i skaror ströfvat kring djurgården de ljusa
men svala vårnätterna, sexat på Hasselbacken,
sjungit bachanaliska, ungdomsyra visor kring
Bellmansbysten och ätit sillfrukostar på cen
tralstationen, gick med spänstiga steg nerför en
af Malmskilnadsgatans gränder. Solen glänste
så ljust mot bottenvåningarnes fönster, him
meln var så blå, så blå, der klingade rundt om
på trottoirerna så många perlande muntra
skratt, och idel glada ansigten gingo förbi, tyckte
han. Åh det var skönt, det var härligt att
lefva!
Han halfsprang nästan, hvisslade litet smått
och slank, bäst det var, in i en mörk portgång,