Midsommarkväll, då alla läppar skämta,

då alla unga, starka lungor flämta

af sång och skratt och dansens öfvermått –

som enslig vaktel flyr bland åkerns klöfver,

med hjärta, som af minnen flödar öfver,

jag vandrar vägar, där med dig jag gått.

Jag vet, att inom dessa hagars grindar

med gång så lätt som inga sommarvindar

din själ går svärmande och varm i natt.

Likt blommans doft till vännen långt bland gräsen

all skär och luftig längtan i ditt väsen

far ut och söker mig i fjärran fatt.