tett en åldrad släkts brist på barn och
förnäma benägenhet att dö ut. Men en
fin gammal släkt var det, och dess ätt­
lingar hade förr i världen både nått högt
i graderna och haft fullt upp med kon­
tanter, fast de på senare tiden egentligen
utmärkte sig för sin otur och sina goda
hjärtan. Gabriel kunde berätta tusen hi­
storier om både det ena och det andra
af dessa släktdrag, utan att man dock
fick fullt klart för sig, huruvida något
samband fanns mellan oturen och ömsint­
heten innanför västknapparna. Men när
Gabriel omtalade, hur oncle Casper kunnat
blifva en formlig Crœsus, om han icke
af ren istadighet vägrat att i Gudi be­
haglig tid inköpa vissa värdepapper, eller
hur salig gubben Gottschalk, hans egen
far, skulle hafva suttit som professor i
kontrapunkt vid Musikaliska Akademien
i Stockholm, om han icke försummat
fatalierna, liksom han alltid kom för sent
till ångbåtar och diligenser, tillfogade han
beständigt, skakande kalotten, »men det
var också en äkta Herrlænius.»