märkelsedagar, då han gästade familjen
på kyrkogården, och långsamt vandrade
utefter gångstigarna mellan all snön öfver
de döda.

Men nu vände Gabriel hem genom
vinterskymningen i godt humör. Oncle
Casper hade alltid varit en toujour fysik
och hans födelsedag en glädjedag. Gabriel
var viss på, att familjen också i kväll
var samlad på något vis omkring gubben
därofvanom molntapparna, om också icke
precis som förr i världen glammande
kring en ostindisk båls fluidum.

Snölandskapets liflösa mörker och
vandringens ensamhet ökade hos Gabriel
blott hågkomsternas skärpa, och med för­
underlig tydlighet tyckte han sig se den
för länge sedan sprängda familjekretsen
i den anilinröda möbeln ikring bålen.
Casper satt själf i midten, stolt och rak
som en gammal general med sitt hvita
skägg. Trots sextiotalet bar han ännu
syn för saken, när han berättade sin ung­
doms stockholmsbravader från den ti­
den, då Belletti och han en natt i bara
skjortorna buro en brinnande brylå af
och an på Österlånggatan och muff­
balerna i Kirsteinska huset regelbundet