ensam, liten; men klar, säker, oöfvervinnelig, och örat lyssnar –

Colombine. Men, min herre – i detta hus? hvilket ämne i detta hus?
hvartill denna liknelse?

Fredrik. Hör mig. Jag skall ännu göra för dig en målning. Jag får ju,
icke så? åjo. Jag vet, du är litet lettrée ... läser tidningar, romaner, vi­
sor, historier: i synnerhet små historietter, icke så?

Colombine. Icke mycket – mera förr, men icke nånsin mycket. Nu
aldrig! jag är rädd, att ens se titeln på en historia. Jag fruktar, att få läsa
en om mig sjelf.

Fredrik. Du har likväl läst; åh, du läser ej så litet ännu. Du skall för­
stå mig, och du skall svara mig på en besynnerlighet, som jag skall frå­
ga dig om. Är det icke märkvärdigt med den ringa varaktighet och obe­
tydliga makt i sjelfva verket, som flere till utseendet mäktiga, till utse­
endet kolossala litterära produkter hafva, så fort en ren, djup åder icke
går genom dem? en sann stämma icke höres ur det innersta af dem?
Jag skall taga ett närmare exempel, efter jag ser den der lektyren på ditt
bord bredvid champagneglaset. Hvaraf kan det komma, att om vi lefva
i en tid, då en journal af allmän popularitet – hvarmed förstås, att den
allmänt läses – tycks utöfva den oinskränktaste skenbara myndighet
öfver opinioner, öfver samhället och all annan litteratur; någon tid der­
efter är den lysande efemeren försvunnen, likt det som aldrig funnits?

Colombine. Menar min herre Argus?

Fredrik. Ingen viss: jag talar om en saks märkvärdiga beskaffenhet,
men ej om en och annan löjlig eller usel personnage. Jag menar endast
den litteratur, den journal, eller den skrift, som saknar grund och egen
ren öfvertygelse, huru mycket än den ger sig minen deraf: som under
masken af rättvisa och nit för samhällets lif i det goda, sanna och nytti­
ga, under slöjan af nit för regeringen eller nit för folket, likväl endast
söker befrämja egna, ensidiga, småaktiga önskningar: bjuder till att
såra och förderfva hvar och en, som ej gjort det ringaste ondt, blott
kommit i vägen för dess utomordentliga egoism och illiberalitet – jag
menar hvar och en utan undantag, som befinner sig i denna kategori af
det uppenbaraste charlataneri –

Colombine. Kategori? hvad är det, herr Fredrik?