Af lena sångers följe buren,

dig blef ej vägen svår.

Mig väntar mörkret, bleka stigar

och vissna tistelsnår.

Ditt öga drömmer redan —

hur såren läkas fort —

och fjärran drar din tanke

förut till säker ort.

Jag frågar glädjearm: hvem hjälper,

när snön igen har flytt,

hvem hjälper då mig börja

en vår, en maj på nytt?