väl också för personlighetens och dådlustens rätt
gent emot nyttighetsläran. Därmed begynte äfven
hans olyckor att en minst lika stor betydelse
som de segrar, hvilka man tillförene helst älskade
att dröja vid. Redan benämningen hjälte pekar
med oerhörda kraf mot en strid mellan ljus och
mörker, och likt själfve Herakles måste hvarje sann
hjälte i följd af lifvets lag i olycka. En be­
lönad hjälte, det är en neutraliserad kraft, ett oting,
ett ingenting. Hans ansikte förskönas icke af stolt
burna oförrätter och han blir människorna likgiltig.
En hjälte, som ligger utarmad, öfvergifven och
dräpt, först honom vill jag kalla en sann hjälte
inför både fiende och vän. Hos Tegnér förblef
Karl XII alltid först och sist den frimodige yng­
lingen från Narva, men Geijer fördjupade hela
hans betydelse. Utan att kanske själf besinna det,
räddade han Karl XII åt framtiden genom att in­
viga honom åt tragiken.
Ännu tedde sig hans gestalt dock för plastisk
och fullkomlig för den rätta tragiken. kom
Fryxell med sin ransakning. Han kunde icke, han
borde icke fria, och med skärpt röst uppläste han
domen i folkets namn, men kanske anade han icke
att det endast var en afrättning in contumaciam,
hvilken just riktade den anklagade med den sken­