Emellertid är det just om förhållandet mellan
inbillningen och dessa stelnade bilder som jag i
dag vill orda. Det synes mig att det mesta, som
skrifves i detta ämne, uttalas från åskådarens och
granskarens ståndpunkt och blott föga från själfva
den danande inbillningsmänniskans.

Du har skickat mig ett stålstick efter den stora
målningen »Dödsriket», hvilken där borta i staden
vid Seinen i så hög grad väckt din beundran.
Halfva taflan utfylles af den strålflod, i hvilken
Kristus nedstiger till skuggorna, och hållande sig
fast vid hans kläder söka de vägen tillbaka upp
mot lifvet. Hans rödkindade ansikte har lika litet
något af michelagniolosk imperator som af ande­
väsen, och man känner, att denna figur icke är
en inbillningsskapelse. Hvad som icke uppstår ur
inbillning, går icke heller till inbillning. Hela min