J, Philosopher, J, som skriken

Mot verldens villor alla dar!

Mån då den lära J prediken,

Med mera ljus, mer sällhet har?

Hvem må ej då sitt nit förklara,

Att edra lagar lydig vara?

Men, om den väg J fören oss

Till en bedröflig sanning länder;

Om eder vishets himlabloss

En dödlig dag för nöjet tänder;

Om ur en glad och ljuflig dröm

J väcken oss till verklig plåga;

Då är er hjelp så föga öm,

Då släcken ut en hatad låga.

Än för sin syn i afstånd lyser

Ett präktigt diamantspalats,

Som Gudar i sitt sköte hyser;