levnadssätt, sedvanor, och särskilt huru han förhöll sig vid
harjakt. Skogvaktaren avspisade mig med den uttryckliga or
dern att stå stilla där jag stod, och bränna på när jag såg djuret
komma. Snart hördes skallet gå runt i skogen, och jag förstod
att hundarna fått opp. Men därpå avlägsnade sig de glada
ljuden och upphörde. Jag stod där ensam och som jag var
fritänkare började jag reflektera över det hemlighetsfulla i detta
tillvägagående. Hur, frågade jag mig, skall haren kunna veta
att jag står här och passar honom med en laddad bössa; och om
han icke vet det, vilken förfärlig otur (för honom!) om han just
skulle passera det här grindhålet där döden står på lur.
En halvtimme åtgick väl under enformig tystnad och åtskilli
ga fria tankar rörande sig omkring skogvaktarens intelligens.
Trött satte jag mig på en stubbe och rökte tobak en halv timme.
Tystnaden avbröts därpå då och då av ett hundskall som
tycktes komma från grannsocken och jag blev led på alltsam
mans övertygad om att ett fel blivit begånget i de taktiska
rörelserna.
Efter ytterligare tre timmar, varunder jag deducerat fram en
teori för harjakt, gående ut på att jägaren väl rätteligen borde
följa hundskallet för att anträffa fienden, skymtar det plötsligen
något grått ini hagen som jag icke bestämt kunde avgöra om
det var haren eller något annat förrän det var försvunnet. För
säkerhetens skull lyftade jag bössan färdig att bränna på, då
hundarne jagade förbi som vilda jakten. Två timmar senare
anlände skogvaktaren och var arg.
– Såg inte herrn haren? frågade han.
– Jo, jag tyckte jag såg något grått här i enbuskarne!
– Varför sköt herrn då inte för t– d– !
Jag ville inte säga att jag tyckte haren sprang för fort för att
man skulle hinna släcka en tobakspipa, utan ville nu fastän
sent inhämta några upplysningar.
– Hur f– kunde Lund veta att haren skulle komma just här?
sporde jag.
Därpå fick jag inte något svar, varför jag avsvor all harjakt
såsom tråkig, idiotisk och i synnerhet genom det stillasittande
levnadssättet vid grindhål i sex timmar alldeles stridande mot
mina begrepp om det rörliga friska jaktlivet i skogen. Och jag