sätter i gång sin antika karusell, sin gälla grammofon och sina
skamfilade radiobilar. De bor i den lilla staden som man ser
från Eiffeltornet och som man ser Eiffeltornet ifrån, bäst om
kvällarna när ljuset från dess strålkastare duschar mörkret
över Paris. Monsieur är tidningsförsäljare, och de är mycket
fattiga. Med fem barn i åldern tre till tretton år bor de i en
kall och fuktig lägenhet av den typ som alltid håller små
sjukdomar vid liv. Huset som de hyr ligger i skuggan av två
stora vattentorn av cement och innehåller ett litet kök med en
het spis, där man lever om dagarna, och två iskalla rum, där
man sover om nätterna. Framför huset ligger en trång gård
med en gammal barnvagn som soptunna och ett skjul, där
vid vinterns början sex hönor, fem duvor och fyra marsvin
förvaras. När vintern är slut är hönorna och duvorna upp­
ätna, och av marsvinen, som man har blott till lyst och
smeker i köket om kvällarna, har två frusit ihjäl.
Innan man talar om söndagarna hos Regnaults måste man
emellertid först tala om deras vardagar. Om dem vet vi att
monsieur tidigt om morgnarna tar metron in till Arts et
métiers och från gryningen till skymningen genomströvar
bulevarderna med France-Soir. När han kommer hem om
kvällarna är han hes, vilket de fem barnen är mycket tack­
samma för, och har fickorna fulla av trasiga och smutsiga
småsedlar, av vilka de flesta inte är hans. Han känner Paris,
men på det trista sätt på vilket fattiga människor alltid
känner stora städer: vet var man äter billigast, vet var de
billigaste biograferna och hotellen ligger och var man träffar
de billigaste gatflickorna.
Om vardagarna sitter vidare madame, som är infödd pari­
siska och anser Champs Élysées alltför kosmopolitisk för att
kunna räknas till Paris, vid symaskinen och syr ett slags
läderskor för fem franc paret, medan barnen sitter bredvid på
pallar och viker i ordning dem, och detta arbete fortsätter så
långt in på nätterna det är möjligt, det vill säga tills barnen
somnar med pannorna mot bordet. Vissa dagar får, vet vi
vidare, den äldste sonen inte gå i skolan, ty han måste hjälpa
sin åttifemåriga farmor att sälja vykort och blyertspennor på