Icke Kristi
tynande välde,
nej, högre, ljusare
mänskogestalter
träda till altaret
bärande fram sin tacksamhet,
överjordiskt doftande,
sinnesbetagande.


Där står altaret
som en suck ur Guds bröst,
krönen det med rosor
att man endast ser ett berg av skönhet.
Lätt därpå
skall stundens ande sitta
drickande
ur bräckligt gyllne glas
stundens skål.