Stad, du vist välvda, du har icke brutit mitt
hjärta:
alla dina människor komma från stepper,
även den gråaste, tystaste, tristaste steppen
är öppen för vinden.
Stad, du lidande, du är helgonblid,
stad, du kvalmiga, kvalfulla, du har djup,
där vi djupsjöfiskar andas.
Petersburg, Petersburg,
från dina tinnar fladdrar min barndoms förtrollade
fana.
Det var tiden före de djupa såren, före de
väldiga ärren,
före föryngringens glömskebad.