hade han råd att göra någon trossbotten, så att golv­
plankorna kom att ligga mycket nära marken. För
att få tätt stybbade han upp jorden kring timmer­
väggarna till på halva höjden under de två små
fönsterna. Han lade taktäckning av näver och
kluvna aspstockar. Det var mycket lågt i tak, en
långväxt man kunde ej stå rak därinne sedan innan­
taket kommit in. Detta bestod av smalvirke, runda
granstänger, lagda ovanpå takåsarna. Det var inte
uteslutet att stugan blivit några stockvarv högre, om
det inte varit så brinnande bråttom. Maja skulle
snart bli mor och det var på hösten och började
bli kallt i slogladan, där hon bodde, hon fick i alla
fall, så havande hon var, hjälpa till med bygget,
släpa på stockar och murbruk och uthärda förban­
nelser, kink och ovett; ty så var mannen beskaffad.
Redbar, ärlig, arbetsam, ihärdig och brutal, nästan
grym.

Men de drogo sitt lass, dessa två, de drogo i alla
fall åt samma håll och omsider var stacken färdig,
ett rum och ett kök med en öppen spis. Detta kök
var mörkt som en källare och smalt som en sval­
gång, det tycktes ligga under jorden, och dörren
in till rummet hade en hög tröskel och liknade en
lucka i en ladugård, huggen av grova plankor och
målad brun med tjära och rödfärg. Inne i det rum­
met, där det icke fanns ens en säng, födde hon sin
förste son i ett hörn på golvet, litet för tidigt och
med ganska mycken möda, släpet med bygget hade
gjort sitt till.

Det kom hårda år och med åren många barn,
nio stycken, två dogo och sju levde, tre söner och