och hade lengult om hjässan,

hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker

och pekar finger från långt tryggt håll,

det flyr ur vägen och skriker:

tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd

och såg mildt på mig, gamle klumpkloss,

fast jag är ondögd och vildögd

och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp’na och kyss’na,

fast jag har allt en för ful trut,

jag ville vagg’na och vyss’na

och säga: tu lu, lilla sötsnut!