jelserna mot Nelly Sachs skulle upphöra den 1
maj. Nelly tog mitt skämt som allvar eller låtsades
göra det. Nobelpriset hade ju bevisat att hon stod
i centrum för makternas uppmärksamhet.

Vår annonsdirektör meddelade mig att man
tyckt sig märka ansatser till annonsbojkott mot
Dagens Nyheter från industrin. Det gällde främst
de båda Wallenbergsföretagen ASEA och Atlas
Copco. Då de tillfrågades, varför de inte annonse­
rade hos oss i samma utsträckning som förr, svara­
de de undvikande. Men vi kände fläkten av den
makt som storkapitalet representerade i landet
och i världen. Blickar riktades mot mig.

Albert Bonnier gjorde uttalanden som var ex­
tremt fientliga mot mig och solidariserade sig
offentligt med våra fiender. I sina memoarer de­
monstrerar han, som prydde sig med titeln bok­
förläggare, sitt förakt för pennans män genom att
utdöma Herbert Tingsten och värdera hans insats
till noll. Jag råkar ännu värre ut. Med mig började,
skriver Bonnier, ”en mycket olycklig period för
Dagens Nyheters inre hälsa, en period som först
nu 1985, tio år efter det Lagercrantz lämnat tid­
ningen, synes i stort sett vara övervunnen. — Jag
skulle nog helst vilja uttrycka mig med ett rakare
språk om Lagercrantz, det språk man använder i
duschen efter en dubbelmatch när man tycker att
ens medspelare gjort ett antal fel på ett klander­
värt sätt. Men tryckta ord är en sak och vatten
rinner av.”

Ett svepande omdöme av detta slag, som inte