gad, hava de lov att bryta dagens fasta och hålla sig skadeslösa
för den, intill midnatten, vilket de lära göra med stor iver och
fullständighet. Var afton ger nu ett kanonskott från Hippicus’s
torn signal åt Jerusalems »trogne« att solen gått ned och att
deras gommars dag gått upp. Denna uppgår först fullständigt,
då, efter Ramazan, den stora Beiramsfesten inträder. Med den
na fasta och fest fira de vissa tilldragelser i Mahomets liv, vilkas
betydelse och innehåll jag ännu icke känner.
De grekiskt kristna bekännarne och pilgrimerna i Jerusalem
bereda sig till påsk-högtiden medelst badande i Jordan, vilket
de synas anse som ett slags renande dop. De tåga dit i stora
skaror av tre till fem tusen personer. De åtföljas då av turkisk
ridande vakt, och under hela denna tid ända till påsk låter Jeru
salems pascha med militär bevaka Jeriko och Jordan-dalen natt
och dag, för att skydda pilgrimerna mot de rövande Beduin
horderna i denna nejd.
En av dessa dagar torde jag sluta mig till pilgrim-skaran, icke
för att omdöpas i Jordan, utan för att se den, se Jeriko-dalen,
Döda havet samt pilgrimernas badning och upptåg, som man
säger vara ganska kuriösa. Man kan göra denna färd och vara
tillbaka hit på tre dagars tid.
En del ryska kristne hava antagit det tillbud, deras regering
gjort dem att kostnadsfritt besöka Nasaret och Tiberias. Bland
de dit avresta är den ryska furstinnan Shahovskoy och min
goda kawasche Basilio. Jag kommer att sakna honom, ty mång
en afton har han glätt mig med sitt sällskap, sitt rena allvar, sin
friska blick i religiösa frågor och sin kostliga humor över
många denna världens stora små-ting. Vid ett stort glas med
rykande te och med en lång tschibuk är han en ypperlig säll
skapare, en god, ädelsinnad man är han alltid.
Den vackra vänliga furstinnan återsåg jag sist en afton vid
Kedrons flödande bäck – denna har nu upphört att flöda. –
Hon har bott i ett grekiskt kloster under vintern och sysselsatt