För den eller de, som möjligen erinra sig
en viss Kristian Grane, hvilken icke kom längre än
att ligga i Paris och skrifva noveller på en man
hand, vill jag nämna, att Erik Grane och han inga­
lunda äro samma person, utan blott köttsliga
kusiner. Då de emellertid ej hade mycken berö­
ring med hvarandra, kommer Kristian Grane ej
att vidare nämnas i denna bok.

Dessutom ber jag att få erinra den välvilliga
läsaren om följande. Erik Grane har mycket att
genomgå, innan han utvecklas till man, han som
alla andra. Men hans lif är icke framstäldt, så­
som fordom skedde i fablerna. Det är icke ett
exempel, som man bör vare sig följa eller för­
skräckas af. Det är endast ett stycke af den nu
lefvande ungdomens historia. Och om författaren
vågade bedja läsaren att komma ihåg ännu en sak,
så skulle det vara den, att när man berör så in­
tima saker, som här skett, så gör man det icke