Vaktrummet

Woyzeck, Andres

Andres

[sjunger]

Värdinnan har en jungfru brav
sitter i trägårn natt och dag
sitter, sitter i trägårn ...

Woyzeck Andres!

Andres Ja?

Woyzeck Härligt väder.

Andres Söndagsväder — Musik utanför
stan. Och fruntimmerna redan där. Nu
är folk kåta, nu är det fart på det hela!

Woyzeck

[oroligt]

Dans, Andres, de
dansar!

Andres På Vita hästen och på Stjärnan.

Woyzeck Dans ja, dans!

Andres Det rör inte mig.

Sitter under trä’na,
passar på mil’tärna,
och så slår klockan tolv.

Woyzeck Jag har ingen ro i kroppen,
Andres.

Andres Fåntratt!

Woyzeck Jag måste dit ut. Det snurrar
för ögonen på mig! Dans, dans! Är
händerna heta på henne nu? Satan, An
dres!

Andres Vad är det du vill?

Woyzeck Måste i väg. Måste få se —

Andres Tok där! För den mänskans skull?

Woyzeck Jag måste ut, det är så varmt
här inne!

Värdshuset

Öppna fönster. Dans. Bänkar framför huset.
Lärlingar.

Förste lärlingen
Skjortan jag har är inte min
och själen stinker brännevin — —

Andre lärlingen Skall jag för vänskaps
skull göra ett hål i naturen broder? Kom,
jag skall göra ett hål i naturen! Jag är
också en karl, vet du! — och nu skall
jag banka lopporna ur kroppen på ho
nom!

Förste lärlingen Min själ, min själ den
stinker av brännevin! — Nu ruttnar till
och med pengarna! Store Gud, vad denna
världen är härlig! Broder, nu är jag så
trist så jag kunde lipa en vattentunna full.
Tänk om näsorna vore två buteljer, du,
och vi kunde hälla dem i struparna på
varann.

Andra

[i kor]

En jägare från Pfalz
red genom grönan dal
Halli, hallo, ha!
Lustigt är att jaga så!
Allt över hed och höjd
Att jaga är min fröjd.

[Woyzeck ställer sig vid fönstret. Marie
och Tamburmajorn dansar förbi utan att
märka honom]

Woyzeck Han! Hon! Djävlar!

Marie

[dansande förbi]

Fortare du, forta
re! —

Woyzeck

[kvävt]

Fortare — fortare!

[Far
häftigt upp, men sjunker tillbaka på bänken]

Fortare — fortare!

[Slår samman händerna]

Snurra på bara, vältra er bara! Varför
blåser inte Gud ut solen så allting kan
vältra ihop i kättja, man och kvinna,
människa och djur! Gör’et på ljusa dagen
bara, gör’et som flugorna på din hand!
— Du kvinna, du! Het, het! Fortare,
fortare!

[Far upp]

Se — se hur karln tar
tag om henne — om hennes kropp va!
Nu har han henne — som jag i början!

[Han sjunker bedövad samman]

Förste lärlingen

[predikande från ett
bord]

Dock, när en vandringsman som
står lutad invid tidens ström, eller också
ger den gudomliga visheten ett svar och
säger: Varför är människan till? Vartill
är människan? — Men sannerligen, san
nerligen säger jag eder: Vad skulle bon
den, tunnbindarn, skomakarn och lä
karn leva av om inte Gud skapat män
niskan? Vad skulle skräddarn leva av om
inte Han inplantat skamkänslan hos män
niskan, och vad skulle soldaten leva av
om Han inte utrustat henne med beho
vet att bli ihjälslagen? Tvivla därför inte