blommor, framför allt blommor, dem han ser nästan med mys­
tikerns öga, och detta drag har han gemensamt med Kléen.
Trött av bottenlösa tvivel, seglar han så långt i solnedgångens
väster, att han slutligen börjar sticka opp i soluppgångens
öster, och där anar han världsgåtornas möjliga lösning på ett
högre plan med hjälp av högre graders ekvationer.

Men det är kanske som Lundagårds och Helgonabackens
tecknare, skildraren av ett stycke kulturliv under en bestämd
epok, som Axel Wallengrens minne skall längst leva i Lund
och hos lundensare. Lund, den lilla hemlighetsfulla staden,
som man aldrig blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig,
men icke med öppna armar; allvarlig och arbetsam som ett
kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med
saknad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer
igen.