Det är en blåsig afton mitt i september, det
är nattsvart ute, ingen måne, spridda stjärnor
mellan massor av tjocka moln, som förfölja
varandra under valvet likt hemska och ofant­
liga skuggjättar. Icke heller några lyktor, ty
det är ute på landet, vid ett fiskeläge; Katte­
gatt vräker och popplarna susa. Från fjorden
komma långdragna vin34 – det är vassen som
visslar under plötsliga ilningar. Endast ett
fönster lyser starkt i det kompakta mörkret –
det är värdshusets källarsal. Ibland ser man
svarta silhuetter vandra förbi detta ljussken
och försvinna. Så glimtar det till bortåt stall­
längan som en irrande prick, det är en ding­
lande lykta, vilken bärs över gården.