Kejsarn av Portugallien. En värmlandsberättelse

Av Selma Lagerlöf. 1914.

Selma Lagerlöf kan aldrig intressera. Hon förtrollar eller
lämnar en likgiltig. De verk av henne, som inte höra till hennes
yppersta och egnaste, kunde saklöst förintas — ingen lucka
skulle uppstå i hennes andliga bild eller i litteraturen. Ty hon
har sitt geni på mycket bestämda villkor: hon får inte bruka
det efter eget behag, hon äger att lyda det.

Andra stora diktare njuta en stormig frihet till kamp, försök,
nederlag och enstaka segrar, men Selma Lagerlöf, upphöjd och
bunden som en drottning, har inte lov till annat än triumfer.
Den vägen är henne företecknad av den suveräna och strålande
genius, som befaller i henne och betvingar oss alla. Det händer
ju, att ingivelsens coup de foudre aldrig mer har drabbat henne
så plötsligt och eldklart som den välsignade gången, då Malm
skillnadsgatan gick i vågor, men vad än åren ha fört med sig
av konsterfarenhet och författarrutin, måste man alltid före
ställa sig de äkta Lagerlöfska dikterna tända till liv av ett slikt
himmelstecken.

Inför »Kejsarn av Portugallien» förnimmer jag inget tvivel:
guden har åter talat. Magiska verkningar intyga det övernatur
liga ursprunget. Redan vid första sidorna faller jag ohjälpligt