i den ljuva fångenskapen under en allsvåldig fantasi, som för
mig hän till ett undrens land, dit ingen tyngd och sorg följer
mig, där jag inte mer har några frågor och krav att ställa, inte
mer några egna mått att mäta med. Vilken salig ferie! Att läsa
böcker innebär annars för mig (och alla dem som genom dåliga
anlag och ogynnsamma levnadsförhållanden drivits in i recen­
sentfördärvet) en ständig diskussion och stundom bitter tve­
kamp med författaren, men här blir jag barn och oskyldig på
nytt och vad frågar jag då efter auktorn! Jag lever ju själv med
i denna skapelse, en rund och färdig värld, utom vilken jag ingen­
ting skönjer och ingenting minns.

Sjunker jag så åter in i min ledsamma individualitet och
gnuggar de bländade ögonen efter himmelsfärden, måste jag
dock för skams skull söka göra mig någon reda för den för­
häxning, som övergått mig. Mystiskt förblir det i alla fall, men
så mycket ser jag, att här ha en stor konstvisdom och den säk­
raste konstnärshand i det fördolda drivit sitt skapande spel. Lik­
som i övermod har diktaren roat sig med att knåda det smuts­
gråaste, torftigaste stoff till bilder av lysande och tragiskt patos;
kring gestalter exponerade i allt sitt jordmörka armod dallrar en
förklarande gyllene ljusrand. Vardagsrealism, dårdrömmar och
mäktiga själiska verkligheter stå tätt ihop, flyta över i varandra
och smälta slutligen samman till en världssyn bestrålad av sublim
ironi och triumferande kärlek. En världssyn, ty stora dikter ge