Ellen Key, och den historiska betydelsen av denna modiga gär­
ning låter sig icke förringas, men föga främjande ha hennes
egna inlägg i den ändlösa debatten verkat. Stämningar medde­
lade hon, icke insikter; svärmerier väckte hon, icke övertygelser.
Denna eldiga skaparnatur ger sig icke ro att syna det material
hon arbetar i, de premisser, på vilka hon grundar sina mot blåa
rymden spänstigt stigande slutkonststycken. För henne givs det
termer, som icke få nämnas utan troende andakt, och teorier,
som det vore helgerån att nalkas med misstänksam granskar­
blick. Av en person med detta temperament och så starkt präg­
lad av den ädla men för kritisk forskning hindersamma egen­
skap, som kallas pietet, bör man icke begära grundliga upplys­
ningar om kvinnlighetens väsen, gränser och ställning i univer­
sum.

Men sviker Ellen Key, som dock på sitt vis utbildat sig till
specialist i det kinkiga facket, hur kan man då av de eftersä­
gande dilettanterna hoppas en frälsande vändning i diskussio­
nen? Två ting har man i alla läger förstått att hålla utanför
detta meningsutbyte: tankar och fakta. Den härsknaste kälk­
borgarvisdom serveras av intelligensöverklassen som färska pa­
radoxer och de vetenskapligt samvetsgranna rådfråga angående
»kvinnan» Paulus och kyrkofäderna, som gällde det att rekon­
struera en utdöd djurart.