stor och kall. Längst in en eld på en tarvlig härd, en piga har
somnat på pallen med huvudet mellan sina breda lår. Det
ryker stilla ur en gryta. En frusen mus klänger sig uppför
pigans hals och försvinner in i hennes varma hår.

Gud är nu i Newtons arbetsrum fyrtiofyra steg högre. I
detta rum råder en överenskommelse mellan å ena sidan
Newton och å den andra världen: ingen talar. I ett helt liv
har Newton samlat tystnad till detta väldiga rum. Han har
tystnad från alla delar av världen och från många tider. Där
finns den joniska tystnaden, tystnaden mellan makar, tyst­
naden mellan de döda, tystnaden över Kinesiska Sjön och
den alpina tystnaden. Men mellan två tunna silverskivor
förvarar Newton sin själs fröjd, sin samlarlyckas höjdpunkt:
tystnaden kring Tantali kval.

Det är nu midnatt, och vid eldstaden långt bakom den
gamle Newton tillagar en betjänt i röd jacka midnattsteet.
Med en järnten föser han undan salamandrarna som flockas
kring trefoten. Ofta önskar betjänten att han kunde ryta åt
dem såsom soldater och pigor kunna, men han är född stum
av stumma föräldrar. Alla ha varit stumma sedan tidernas
begynnelse, alla i hans släkt och i hans släkts släkt. Till och
med hans hjärta är stumt, det slår utan ljud. Till och med
tingen förstummas under hans händer. Slår denne man en
hammare mot en sten tiga både hammaren och stenen, och
närmar han sig en skriande åsna blir åsnan stum. Han är
tystnadens son, och Newton älskar honom.

Nu placerar han den ångande kannan, marmeladen och
mandlarna på en silverbricka. Så går han till rummets syd­
västra hörn trettiosex steg. Där står ett högt skåp, vilkets
överdel försvinner i mörkret under bjälkarna. Färgen är
svart, dörrarna förseglade. Detta är Swedenborgs skåp, pant­
förskrivet under senaste resan till London och icke återinlöst
av sin ägare. Ett skåp så tungt att det har krävts sex skottar
och därtill druckna att forsla upp det i Newtons rum. Varje
midnatt böjer sig tystnadens son djupt ner mot skåpets fötter
och drar ut en trög låda. Däri står en glasskål med tättslu­
tande lock. Betjänten ställer skålen på brickan och är så