Skolämnet Medborgarkunskap var nytt, en tidig föregångare
till samhällskunskapen, när läroboken utkom 1923 och den
användes i undervisningen ännu långt in på 1950-talet.
Författaren Värner Rydén skulle även som socialdemokratisk
ecklesiastikminister få ansvar för skolpolitiken. Men detta var
ingen specifikt socialdemokratisk historia. Den hade bred
förankring och går att finna även i en lärobok skriven av en
ledande konservativ riksdagsman, Rudolf Kjellén. Han var en
ledande gestalt inom Unghögern, en högerradikal rörelse mot
allmän rösträtt och demokratisering, och han var även professor
i statskunskap i Uppsala. Kjelléns lärobok heter Sverige och
är tryckt år 1917, på försättsbladet anges att den ger studenterna
”en allmän översikt av fäderneslandets medborgerliga lif”. I
kapitlet ”Folket” finns underrubriker som ”Folkrasen”,
”Folkstocken” och ”Folksjälen”, och även här får vi veta att det
svenska folket hör till världens äldsta, och att Sverige är ”en av
de renaste nationalstater i världen”. Även om nationaliteten i
gamla tider hade ett finskt inslag så är folkets kärna ändå sedan
många tusen år germansk, och det svenska folket är ”i
osedvanligt ringa grad ett blandfolk”.2