till en människovärdig existens. Men noga
förknippad med skyldigheten, plikten att
arbeta, sa han. Och plikten att bli värdig
denna nya människas existens. Han var
helt gammaltestamentlig på den punkten:
Den som inte arbetar skall heller inte äta
sig mätt ... Helt emot alla former av bru
talt våld men — ja, som sagt, var det något
som människor skulle tvingas till så var
det arbete! Arbeta inte bara när lusten
föll på, det gjorde den alltför sällan (han
log mot sonen hjälpredan och fick ett leen
de tillbaka –) I synnerhet här nere i sö
dern, tänker jag. En klimatsjukdom, säger
de. Men den kan övervinnas. Det vet jag
av egen erfarenhet — Jo, de lata, de lik
giltiga, och de alltför rika, och de sysslo
lösa. Vissa timmar skulle de tvingas — Och
efter en grunnarpaus:
— Fast det kommer de nog aldrig på av
sig själva. Och därför tror jag, tror ibland
åtminstone, att ett slags mild diktatur blir