Karin Boye (1900-1941)
Idyll


Din röst och dina steg faller mjuka som dagg
min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av
din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod,
och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en
len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i
det gråa?

Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig
helg.