Öjevind Lång, 1948–2011

Foto: Privat

Öjevind Lång föddes den 8 juni 1948 i Lund som den äldste sonen till författaren och litteraturvetaren Helmer Lång i dennes första äktenskap (1948−1962) med författaren Rut Forsblom. Rut Forsblom kom från Finland och hade i sitt första äktenskap med ingenjören Bruno Sandman fött två flickor, som sedermera gjorde sig namn som författare: Irmelin Sandman Lilius och Heddi Böckman. Öjevind fick också två bröder: Carl Michael och Vidar. Barndomshemmet var en utpräglat litterär miljö och Lång kom tidigt i kontakt med böckernas värld. En av de viktigaste läsupplevelserna i unga år ska ha varit Tolkiens trilogi om Härskarringen, som förblev en stor favorit i den blivande översättarens liv och därmed också ett av hans expertisområden. Lång avlade en fil.kand. med historia som huvudämne i födelsestaden – hans kunskaper i historia var omvittnat encyklopediska – men tycks inte ha lockats nämnvärt av en akademisk karriär. Istället debuterade han som författare redan vid tjugoett års ålder med romanen Elefanterna (1969), vilken mottogs förhållandevis välvilligt av kritiken. Två år senare följde Lundaromanen Själens ghetton 1971 och därefter Resa till Ekbatana (1975) och Kapten Dynamit (1976). Med diktsamlingen Trädsång (1981) avslutades författarskapet.

Öjevin Lång blev med tiden en färgstark personlighet i hemstaden Lund och dess livfulla krets av översättare; i åtta år var han styrelseledamot i Skånes Författarsällskap.

År 1985 debuterade Lång som översättare. Han tog framförallt uppdrag åt förlagen Sjöstrand respektive Bergh. Han anlitades fram till början av 1990-talet för drygt trettio skönlitterära översättningar för yngre läsare.  Den första var Ursula Moray Williams fantasifulla Gobbolino häxkatten, utgiven på engelska 1942. Återkommande drag i de berättelser för yngre läsare som Lång översatte, företrädesvis från engelska, var inslag av magi, mystik eller ibland skräck, som exempelvis illustratören Charles Keepings antologi Kusliga berättelser (1990).

Efter att inledningsvis mest ha översatt för läsare i den så kallade mellanåldern övergick Lång alltmer till bilderböcker, ofta inköpta av förlaget i samtryck med utländska förläggare. Det hände att han samarbetade med andra översättare som Jadwiga P. Westrup vid översättningen av Eva Ibbotsons Spökena från Carra (1989) eller Lennart Hellsing, som översatte verspartierna i Richard Kennedys Amys ögon (1986).  På det svenska Tolkiensällskapets hemsida, Forodrim, har Lång kortfattat beskrivit hur han först kom i kontakt med Sagan om ringen och uttryckt att han fann det särskilt roligt att arbeta med texter för läsare på gränsen mellan barn och ungdom.

Efter sin stora insats som översättare av barn- och ungdomslitteratur började Lång översätta sakprosa med ett mycket brett register av ämnesområden, men med särskild inriktning på historia och idé- och vetenskapshistoria, därtill fem böcker med anknytning till islam. Men det kunde också röra sig om populär psykologi, feministisk filosofi och neurofysiologi. Några av titlarna ingick i Symposions viktiga serie Kulturhistoriskt bibliotek, däribland Arkeologins idéhistoria (1993) av Bruce G. Trigger och Om könens uppkomst. Hur kroppen blev kvinnlig och manlig (1993) av Thomas Laqueur.

Lång lämnade återkommande bidrag till Översättarcentrums tidskrift Med andra ord. Även om han inte var en del av redaktionen bidrog hans medverkan till att peka ut riktningen för tidskriften. Han skrev om alltifrån Åke Ohlmarks översättning av Sagan om ringen till utländska översättningar av Tove Jansson eller science fiction på svenska. I Långs bidrag framgick hans credo att en översättare måste intressera sig för allt och alla och vilja lära sig allt.

Under de sista åren kunde Öjevind Lång återvända till sin barndoms största läsupplevelse då han fick i uppdrag att översätta Tolkiens postumt utgivna Hurins barn (2007), vilket han själv torde ha betraktat som något av en höjdpunkt på sin produktiva översättarbana.

Öjevind Lång gick bort 63 år gammal den 10 augusti 2011.