EMANUEL SWEDENBORGS
Lära om Lif, Kärlek och Skönhet.
Lära om Lif, Kärlek och Skönhet.
Inledning.
Es ist nicht die Zeit, alte Gegensätze
wieder zu erwecken, sondern das
ausser und über allem Gegensatz
liegende zu suchen.
Schelling.
Tre svenska män hafva företrädesvis tänkt djupt, stort
och skönt öfver det Sköna: Swedenborg, för hvilken
Kärleken var allt; Ehrensvärd, för hvilken Konsten
var allt; Thorild, för hvilken Naturen var allt; –
och enhvar af dem fästade alltså med öfvervigt sin upp-
märksamhet vid ett visst hufvudstycke af det Gudomli-
gas gäng till uppenbarelse såsom Skönhet. Klart bör
nämligen vara, att det Sköna utgår ur Kärleken, fram-
går ur Konsten, och, mellan dessa båda ändpunkter,
genomgår Naturen; eller att det erhåller af Kärleken
sin själ, af Naturen sin kropp, och af Konsten sin full-
daning. Ty å ena sidan förhåller sig så med all gu-
doms-artad sjelfmedvetenhet, och således äfven med vår
andel deraf (eller med allt hvad vi kalla Idee), att Kär-
leken är sjelfva det lif, hvarigenom den upplåter och
öfverlåter sig, eller skapande fortsätter sig; å andra si-
dan åter innebär Naturen alla villkoren för dessa med-
delningars sinnliga åskådlighet; hvadan det Sköna måste
och skönt öfver det Sköna: Swedenborg, för hvilken
Kärleken var allt; Ehrensvärd, för hvilken Konsten
var allt; Thorild, för hvilken Naturen var allt; –
och enhvar af dem fästade alltså med öfvervigt sin upp-
märksamhet vid ett visst hufvudstycke af det Gudomli-
gas gäng till uppenbarelse såsom Skönhet. Klart bör
nämligen vara, att det Sköna utgår ur Kärleken, fram-
går ur Konsten, och, mellan dessa båda ändpunkter,
genomgår Naturen; eller att det erhåller af Kärleken
sin själ, af Naturen sin kropp, och af Konsten sin full-
daning. Ty å ena sidan förhåller sig så med all gu-
doms-artad sjelfmedvetenhet, och således äfven med vår
andel deraf (eller med allt hvad vi kalla Idee), att Kär-
leken är sjelfva det lif, hvarigenom den upplåter och
öfverlåter sig, eller skapande fortsätter sig; å andra si-
dan åter innebär Naturen alla villkoren för dessa med-
delningars sinnliga åskådlighet; hvadan det Sköna måste