Stig Dagerman gillade att köra bil. Han tog körkort relativt sent – strax före resan till Frankrike hösten 1947 – men efter det hade han, enligt Olof Lagercrantz, svårt att slita sig från ratten. Införskaffandet av nya flotta bilar spädde på Dagermans ekonomiska problem. Till slut blev bilen också ett inslag i en allt ogenomträngligare och djupt destruktiv, personlig scenografi. ”Mot slutet av sitt liv”, skriver Lagercrantz, ”körde han våghalsigt och ofta med sprit i kroppen.” Att han valde att avsluta sitt liv med hjälp av avgaserna från en bil i sitt garage i Enebyberg är den fruktansvärda slutvinjetten i detta drama. ”Bilen hörde med i Stig Dagermans öde”, menar Lagercrantz.Stig Dagerman, ”Att döda ett barn”. Trelleborgs Tidningen 10.5.1948.
Bilen förekommer flitigt i Dagermans texter. En av de mer elaborerade bilgestaltningarna återfinns i Dagermans andra roman, den febriga och mardrömsaktiga De dömdas ö (1946). I romanen berättas det att Madame, en av de sju dömda, bedrar sin make med ett antal män som har det gemensamt att de alla älskar bilar i sådan grad att hela deras uppenbarelser, deras existenser är kopplade till bilen. De ger uttryck åt bilens ”bundna kraft”. Madame förstår att den unge Jacques – en av ”bilmännen” – inte vill älska henne, ”det var med bilen han ville förenas”.Läs De dömdas ö hos Litteraturbanken
På ett helt annat vis och i en helt annan ton beskrivs bilen och bilkörandet i artikeln ”Vägen till Paris”, en av fyra texter som skrevs till det i övrigt havererade Frankrike-projektet. I artikelns inledning skriver Dagerman, i en lätt kåserande stil: ”Körkortet är alldeles nytt, och mellan Stockholm och Göteborg går bilen av misstag bara på tre cylindrar. Motorn har hackat som en trasig kulspruta, men chauffören (som körde på en refuge vid körkortsprovet) tror att just det ljudet är utmärkande för Citroen-motorn”.Läs ”Vägen till Paris” hos Litteraturbanken
I Bröllopsbesvär (1949), Dagermans sista roman, kan karaktärerna knappt sätta sig bakom ratten utan att de brakar in i häckar, grindar eller logväggar. Bilen har, i Dagermans värld, med frihet och modernitet att göra – men bilen är också djupt inskriven i det dödsmotiv som hela författarskapet på olika vis undersöker. ”Också som mordredskap har bilen”, skriver Lagercrantz, ”sin väl utmätta plats i Stig Dagermans produktion.”Läs Bröllopsbesvär hos Litteraturbanken
Efter barndomen hos farföräldrarna i Norrgärdet flyttade Dagerman till sin far i Stockholm. Där fortsatte han sin skolgång och kom ganska snart in i de syndikalistiska kretsarna kring tidningen Arbetaren. I Stockholm gick han på kaféer, och helst kaféer med spelautomater. Dagerman levde ett storstadsliv med bio och spelautomater, men samtidigt var han präglad av barndomslandskapet, av Dalälven som har sitt utflöde i Bottenhavet, strax öster om Skutskär. Kollisionen – den katastrof som utgör ”Att döda ett barns” mörka nod – är också en kollision mellan farfaderns bondevärld och faderns stadsvärld. En sammandrabbning som gång på gång, och på olika vis, spelades upp i Dagermans texter.Stig Dagerman med sina farföräldrar i Älvkarleby, samt porträtt. Okända fotografer. Bilderna har vi lånat från Dagerman.us.LÄS STIG DAGERMANS BÖCKER HOS LITTERATURBANKEN.SE
LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER ”TVÅ I KLARA” FÖR SVERIGES RADIO 1953
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA
Kollisionen i novellen kan sägas ske på olika plan, både faktiska och mer figurativa. I novellen krockar tydligt det gamla bondesamhället med den antågande moderniteten: landsbygd slår mot stad. En tusenårig gemenskap krockar med en ny individualism. Dagermans uppväxt hos farföräldrarna, som drev ett småbruk i Norrgärdet, gjorde att han som en av de sista fick uppleva småbrukarlandet Sverige. Det är också den världen och de erfarenheterna som – liksom barnet självt – blir offer för utvecklingen och moderniteten.
LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER UR ”BRÄNT BARN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA
En bil färdas i hög hastighet genom ett stillastående och närmast uråldrigt svenskt bondelandskap. De fyra första meningarna i novellen tecknar en ljus, fridfull, lantlig, lätt och idyllisk situation. Det är en solig söndag i evigheten. I den femte meningen signaleras så ett dramatiskt omslag: ”Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man.” Novellen avslöjar genom denna utsaga hela sin berättelse. Och omgående ställs ljus mot mörker och idyll mot katastrof i den korta men kraftfulla berättelsens centrum.Stillbilderna är hämtade ur Gösta Werners filmatisering av Dagermans novell (1953). Du kan se den hos Filmarkivet.se.Se ”Att döda ett barn” av Gösta Werner hos Filmarkivet.se
Novellen är försåtligt enkel. Ett oskyldigt barn dör. Det finns en gärningsman och ett offer. I De grymma skuggorna skriver Gösta Werner att Dagerman är ”mycket konkret” i sitt språk. Att Dagermans ”bilder och liknelser är konkreta, hans människor och situationer avgränsade och realistiska”. Så är fallet i ”Att döda ett barn”. Berättelsen är upptagen av skuld: men skuldproblematiken flyttas uppåt, genom kosmologin. Det specifika, det avgränsade blir allmängiltigt – och därmed särskilt drabbande.Expressen 5.11.1952.
LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER ”ATT DÖDA ETT BARN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA
