EN BOKFILM OM STIG DAGERMANS
KLASSISKA NOVELL FRÅN 1948
SAMMANSTÄLLD AV FREDRIK NYBERG

Att döda
ett barn

EFTERÅT

BILEN & KOLLISIONEN

MANUSKRIPTET

TILLKOMST

VÅREN 1948

TILLKOMST

”Att döda ett barn” var resultatet av en beställning från Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). I kampanjen, som genomfördes av annonsbyrån Ervaco, engagerades tecknare, politiker, idrottsmän och författare. Stig Dagerman var en av de tillfrågade. Arne Hedin (som ledde kampanjen för Ervaco) ställde frågan: kunde Dagerman, som var på tillfälligt besök i Stockholm i april 1948, skriva något som skulle kunna användas i trafiksäkerhetens tjänst? Senare i april skickade också Hedin ett brev till Dagerman där uppdraget och önskemålen preciserades ytterligare.LÄS STIG DAGERMANS BÖCKER
HOS LITTERATURBANKEN.SEStig Dagerman (1951). Fotografi: Hasse Enström.Läs ”Att döda ett barn”
från en bilaga till förnyelseavi
om motorfordonsförsäkring i Vegetebolagen (1949) hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

Också långt senare engagerades reklambyrån Ervaco i sammanhang som hade med trafiksäkerhet att göra – som här, inför omläggningen till högertrafik den 3 september 1967. Annonsen har vi lånat från Reklamarkivet Landskrona museum.
I sin bok om Dagerman skriver Olof Lagercrantz att Dagerman var en ”fattig” konstnär. Dagerman hade ”bara några nummer” men de han hade var å andra sidan ”i mästarklass”. Denna ’begränsning’ kan ha varit en anledning till att Dagerman initialt var tveksam till uppdraget för NTF. Att Dagerman upplevde sig ha misslyckats med den franska reseboken kan ha varit ytterligare ett skäl. Beställningens locktoner – det började Dagerman bli väl medveten om – kunde snart förvandlas till skamfulla dissonanser.Inga Landgré och Olof Lagercrantz vid en Dagermanafton på Upplands nation i Uppsala, april 1956. Fotografiet har vi lånat från Upplandsmuseet.”Som analytiker kan han i kraft och hänsynslöshet i sin tid endast jämföras med Lindegren. Som konstnär, som skapare är han fattig, har bara några nummer, men i mästarklass, att visa upp, när Ahlin spelar alla instrument.”Olof Lagercrantz, Stig Dagerman (1958).Läs Stig Dagerman
av Olof Lagercrantz
hos LB.seBesök gärna utställningen om Olof Lagercrantzs kritiska gärning i Diktens museum. Klicka på bilden här ovan så kommer du till utställningen!

LÄS MER

Gösta Werner, som i sin bok om Dagermans författarskap lägger särskilt fokus på författarens och författarskapets förhållande till filmens medium, redogör för Dagermans tveksamheter inför uppdraget. Dagerman hade ingen lust att skriva något i propagandasyfte men hade samtidigt svårt att tacka nej. Han bestämde sig för att låta det hela bero och hoppades inte få någon ytterligare propå från NTF och Ervaco. Men några dagar senare, då Dagerman promenerade på Karlavägen, fick han trots allt en idé till en novell. Ett första utkast skrev han omgående på ett kafé i närheten. Idén gick enligt Werner ut på ”att berätta allt som skulle ske innan det sker och sedan låta det obönhörligen ske”. Och i centrum av detta ödesdrama ställde Dagerman katastrofen och döden.Ovan: trafikolycka 19.8.1955. Fotografiet har vi lånat från Örebro läns museum.Till höger: trafikolycka 15.9.1955. Fotografiet har vi lånat från Örebro läns museum.

LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER ”ATT DÖDA ETT BARN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Dagerman hade ingen ambition att skicka novellen han skrivit till Ervaco, men lät sig till slut ändå övertalas av några av sina anhöriga. Beställarna var efter en första genomläsning inte alls nöjda med Dagermans bidrag – tvärtom var besvikelsen stor – och det var först då de lät några externa lektörer läsa texten som de förstod dess storhet. Det var, ansågs det plötsligt, genialt att propagera för trafiksäkerhet utan att använda den sedvanliga uppsättningen av retoriska uttryck.

Texten skickades omgående ut till ett stort antal tidningar som erbjöds att trycka den utan någon kostnad.LÄS STIG DAGERMANS BÖCKER
HOS LITTERATURBANKEN.SEStig Dagerman, fotograferad av Anders Svahn. Fotografiet är hämtat ur Idun nr 47, 1949.
”Att döda ett barn” trycktes först i Aftonbladet den 28 april 1948. Snart följde ytterligare närmare hundra publiceringar i olika tidningar och tidskrifter. Novellen kom också att ingå i den postumt utgivna samlingsvolymen Vårt behov av tröst (1955) som sammanställdes av Olof Lagercrantz. Texten fick ytterligare spridning då Dagerman 1952 läste in den för Sveriges Radio (en inspelning som går att lyssna på här nedan). När novellen 1952 också filmatiserades bidrog detta till att texten sammantaget fick ett genomslag och en betydelse som torde ha gått bortom de ambitioner som NTF hade haft med sin kampanj.Stig Dagerman, ”Att döda ett barn”. Aftonbladet 28.4.1948 samt den postumt utgivna Vårt behov av tröst (1955).Läs ”Att döda ett barn”
i Samlade skrifter 10. Dikter, noveller, prosafragment (1983) hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER ”ATT DÖDA ETT BARN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Att novellen – som text, som radioutsändning, som film – fick stor betydelse var det många som vittnade om. Olof Lagercrantz berättar att det var åtskilliga biografbesökare som lät sina bilar stå kvar utanför biografen för att istället promenera hem då de hade sett filmatiseringen av ”Att döda ett barn”. Och i Dagermanpodden (där Stig Dagermans dotter Lo Dagerman och kulturskribenten Bengt Söderhäll talar utifrån olika Dagerman-verk) diskuterar man ett brev Gösta Werner ska ha fått sig tillsänt. I brevet berättar en man att han hade sett ”Att döda ett barn” på bio i Skövde under sin värnplikt 1953 eller 1954. I brevet skriver mannen att upplevelsen av filmen påverkade hans bilkörning, han blev försiktigare, och exemplifierar också hur denna försiktighet vid ett specifikt tillfälle antagligen ”räddade två unga flickors liv”. Och därmed också, som det står i brevet, ”mitt liv”.Stillbilderna är hämtade ur Gösta Werners filmatisering av Dagermans novell (1953). Du kan se den hos Filmarkivet.se.Se ”Att döda ett barn” av
Gösta Werner hos Filmarkivet.se

SE MER

Filmen ”Att döda ett barn” spelades in i juli 1952 i regi av Gösta Werner (som alltså senare också skulle komma att skriva om Dagerman). Den knappt tio minuter långa filmen, som spelades in i Skåne, var i hög grad Dagermans text trogen. En speakerröst läste novellen, och bildflödet illustrerade på ett i stort sett plikttroget vis det som lästes. Filmadaptionen av ”Att döda ett barn” var helt klar i slutet av augusti 1952. Att premiären sedan dröjde ett år (filmen hade premiär den 27 augusti 1953 på Park i Stockholm) hade att göra med att det visade sig vara svårt att hitta biografer som ville visa den. Den ansågs för otäck. Vid det första visnings-tillfället utgjorde ”Att döda ett barn” förfilm till Alfred Hitchcocks Jag bekänner.Affisch till Alfred Hitchcocks Jag bekänner (1953). Bilden har vi lånat från Nostalgipalatset.Biografen Park stod ofta scen för glamorösa premiärer. Här: Jayne Mansfield besöker biografen den 16.10.1957 i samband med premiären av filmen Åh, en sån karl. Fotografiet, taget av Tore Burnäs, har vi lånat från Stadsmuseet i Stockholm.
På ett par ställen hade novelltexten som lästes upp i filmen ändrats, av inspelningstekniska skäl. Så hade till exempel ”äppelträden” bytts ut till ”popplarna”, och föräldrarna ”kommer utspringande genom en port” och inte ”genom en grind”. De små röda husen i den andra byn blev också, i filmen, skånskt vita.

En annan och kanske viktigare skillnad mellan den tryckta novellen och filmen var att novellens barn (som kunde vara antingen en pojke eller en flicka), i filmatiseringen blev en flicka som istället för att ha ”knäppt sitt livstycke” sades ha ”tagit på sig sin klänning”.Fotografiet är hämtat från Arbetaren, den 8.11.1954.Teckningen som illustrerade ”Att döda ett barn”. Aftonbladet 28.4.1948.

LYSSNA PÅ STIG DAGERMAN
SOM LÄSER ”ATT DÖDA ETT BARN”
KLICKA FÖR ATT SPELA & PAUSA

Att förbli texten trogen var viktigt både för Werner och för Dagerman själv, som före inspelningen hade tagit del av och godkänt regissörens scenario. Denna trohet hindrade dock inte Werner från att ”bygga ut vissa scener” för att på så vis skapa ett ”fylligare händelseförlopp”. Dessa grepp redogör Werner för i boken De grymma skuggorna. Det handlar bland annat om barnen som springer ”ut på vägen bakom bilen”, om de ”svarta slagskuggor” som ligger över olycksplatsen, om ”skörderäfsan på fältet”, om ”den trasiga leksakshästen” och inte minst de ”svartklädda kvinnorna” som bilen möter. Dessa ”varsel” ersätter de som på några ställen skrivs fram i texten. I novellen talas det exempelvis om att ingen skugga far ”över köket” och att det likaså inte faller någon ”skugga över bilen”. De obefintliga, osynliga skuggorna ersätts av befintliga, högst förnimbara. Ett hot ersätts av ett annat.Två utsnitt ur manuskriptet till ”Att döda ett barn”.Läs manuskriptet till ”Att döda ett barn” (1948) hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

I en recension av Hitchcocks film Skuggan av ett tvivel hyllar Dagerman mästerregissören. Det finns formuleringar i den korta texten (som är publicerad i volymen Essäer och journalistik) som är relevanta också för Dagermans egen konstnärliga praktik. Hitchcocks filmer, liksom många av Dagermans texter – då inte minst ”Att döda ett barn” – skapar ilningar i ryggraden och en sakta smygande spänning som slutligen exploderar i ett vilt ”klimax”.”Handen på strupen, mina damer och herrar, Hitchcock är Hitchcock! Ilningen i ryggraden och greppet om halsen, den sakta smygande spänningen och den slutliga upplösningen i en vild klimax, bedövande som en mästerboxares knockout: allt ingredienser i den hitchcockska djävulsdrinken, som visst någon behagat benämna någon av hans filmer.”Stig Dagerman, inledningen till en recension av Alfred Hitchcocks film Skuggan av ett tvivel (1943: Shadow of a Doubt). Här citerad ur Samlade skrifter 11. Essäer och journalistik (1983).Filmaffischen har vi lånat från Svensk Filmdatabas.Läs Dagermans recension av Alfred Hitchcocks film Skuggan av ett tvivel (1943: Shadow of a Doubt) i Samlade skrifter 11. Essäer och journalistik (1983) hos Litteraturbanken.se

LÄS MER

Många av Dagermans texter har genom åren blivit film. Både Bröllopsbesvär och Bränt barn filmatiserades på 1960-talet. Många fler exempel finns. ”Att döda ett barn” var emellertid den enda film, baserad på en Dagerman-text, som producerades under hans livstid. 2003 spelade Alexander Skarsgård, tillsammans med Björne Larsson, in en ny filmversion baserad på ”Att döda ett barn”. Denna version, som är i färg, är ett par minuter kortare än Werners 50-tals inspelning, och texten, som läses av Stellan Skarsgård, är kraftigt nedstruken.Filmaffischerna har vi lånat från Svensk Filmdatabas.LÄS STIG DAGERMANS BÖCKER
HOS LITTERATURBANKEN.SE