Världens författare kommer till oss via översättningar och genom enskilda översättares arbete. I Svenskt översättarlexikon blir översättarna – de som har skapat halva den svenska nationallitteraturen – synliga med biografi, porträtt och verkförteckning. Lexikonet utvidgas kontinuerligt med nya artiklar och är fortfarande under utveckling. I första omgången presenteras avlidna svenska och finlandssvenska översättare.
Den nya databasen har utvecklats på Södertörns högskolebibliotek under medverkan av litteraturvetare, språkhistoriker, översättare och kritiker. Eftersom översättarna är en yrkeskår som av tradition har arbetat i skymundan är artiklarna i Svenskt översättarlexikon ofta resultat av omfattande grundforskning.
B. Wahlströms ungdomsböcker var sannolikt den mest spridda skriftserien i hela den svenska litteraturhistorien. Av dess tusentals titlar var en stor andel översättningar, och den översättningspraktik förlaget etablerade inom serien kom att få stor betydelse också för den svenska ungdomsbokens utveckling.
Som översättare verkade Johan Ludvig Runeberg i Herders anda och intresserade sig för folkdiktning, allra helst med ursprung utanför Västeuropa. Han uppfattade folksånger som ett sätt att lära sig mer om ”det rent menskliga” och som en källa till kunskap om andra folk.
En pseudoöversättning är en originaltext som presenteras som en översättning. I Sverige har greppet framför allt använts då svenska författare velat härma populära engelskspråkiga genrer i Vilda västernmiljö.