Anna Bohlin, 1901–1992
Anna Bohlin, född Sahlin den 1 november 1901, växte upp i Falun och från 1907 i Stockholm. Hon tog studenten som privatist hösten 1919 och utbildade sig därefter på handelsinstitut och från 1922 vid Uppsala universitet, där hon avlade en fil.mag. med ämnena romanska språk, engelska och tyska. Hon hade tidigare arbetat och studerat i såväl Paris som England och Wien.
Hon gifte sig 1923 med Torsten Bohlin och paret bosatte sig 1925 i Åbo, där maken fått en professur i teologi. År 1930 tillträdde han en professur i Uppsala och flyttade 1935 som biskop till Härnösand, där Anna Bohlin grundade och blev ordförande i Härnösands stifts kyrkliga kvinnoförbund. Maken gick bort 1950, och Anna Bohlin arbetade därefter på olika orter i Sverige som sekreterare och lärare. Efter pensioneringen 1966 flyttade hon tillbaka till Uppsala och utvecklade en livlig aktivitet inom Årstakyrkan och olika folkbildningsorganisationer och var riksordförande i Vita Bandet. År 1981 flyttade Anna Bohlin till Lund, där hon läste kurser vid universitetet och själv ledde studiecirklar inom Medborgarskolan. Hon avled den 20 augusti 1992.
Anna Bohlins första större översättning utkom 1925, en biografi av Bernard Bouvier över den schweiziske diktarfilosofen Henri-Frédéric Amiel. Boken består av en serie föreläsningar Bouvier höll i Uppsala, en stad Amiel besökt (och där han träffat Fredrika Bremer) och där Amiels översättare till svenska Klara Johanson studerat. Bouvier talar i inledningen om vad som förenar de svenska och schweiziska folken och menar då bland annat att båda folken är påtagligt ”öppna för de stora intellektuella europeiska strömningarna: ni äro ett av de folk, som i största utsträckning översätta utländska böcker till sitt eget språk”.
Anna Bohlin översatte därefter två viktiga skrifter av Søren Kierkegaard, Till självprövning (1926) och Dagbok (1928). Utgivare av samtliga nämnda titlar var Diakonistyrelsens förlag, som blev hennes arbetsgivare också vad gällde en klassiker inom den religiösa litteraturen, den franske 1600-talsförfattaren Fénelons Kristliga råd och betraktelser, vilken utkom 1930 och så sent som 1994 utgavs på nytt.
Åt Lindblads förlag i Uppsala översatte Anna Bohlin under 1950-talet en rad böcker, bland annat en roman av Adrian Johansen från Färöarna och två böcker om Albert Schweitzer. För Rabén & Sjögrens ambitiösa Partisanserie översatte hon Nathanael Wests av svart humor präglade roman Fru Hjärtesorg (1955), detta under pseudonymen Anna Rapp. Hennes sista översättningar blev Samhällspsykiatri av Maxwell Jones åt samma förlag 1976, och två år senare Jürgen Moltmanns Befrielsens språk, en samling predikningar och föredrag, åt det till Svenska Missionsförbundet knutna Gummessons förlag. År 1986 redigerade hon och skrev förord till en minnesbok om ärkebiskopen Nathan Söderbloms hustru Anna Söderblom. Listan över Anna Bohlins verk visar bredden av hennes intressen, och hennes utpräglade språkkänsla resulterade i effektiva översättningar.