Fredrik Niklas Berg, 1802–1884
Fredrik Niklas Berg föddes den 13 februai 1802 på Brostorp i halländska Veinge. Hans föräldrar var kronofogden, assessor Axel Detlof Berg och Aurora Lindberg. Efter akademiska studier i Lund tjänstgjorde han vid landsstaten och var sedan kassör vid Elektriska Telegrafverkets centralstation i Stockholm mellan 1856 och 1875. Han dog i Stockholm den 8 september 1884.
Fredrik Niklas Berg var en av de mest produktiva översättarna av fransk skönlitteratur i hela Skandinavien på 1800-talet (se databasen BREFS). Enligt de två första upplagorna av Nordisk familjebok ska Berg ha översatt omkring tvåhundrafemtio teaterpjäser och därutöver flera romaner. En genomgång av bibliografierna BREFS, Svenskt boklexikon, Svensk bokkatalog samt G. Klemmings och F.A. Dahlgrens dramaförteckningar avslöjar 212 översättningar av Berg: 76 stycken i bokform och 135 otryckta pjäser (varav de flesta komedier). Berg översatte främst från franska, men även från tyska – mestadels teaterpjäser som aldrig trycktes – och från danska några pjäser av Thomas Overskou.
De av Berg flitigast översatta författarna var Eugène Scribe, Jean François Alfred Bayard, Alexandre Dumas d.ä. och Mélesville (pseudonym för Anne Honoré Joseph Duveyrier). Dumas och Scribe är överhuvudtaget de mest översatta franska författarna under perioden 1830–1900, om man ser till antalet publicerade verk. Scribe skrev över fyrahundra teaterpjäser och var mycket populär i Frankrike, i synnerhet på 1820-talet. Berg förmedlade till exempel Scribes historiedramer Ett glas vatten (1840), Koteriet (1838), Den ärelystne (1839), Förtalet (1841) och En saga af Drottning af Navarra (1852, tillsammans med Legouvé).
En av de mest populära pjäserna bland Bergs översättningar var, att döma av antalet uppföranden (87 stycken, enligt F.A. Dahlgren), Edouard Brisebarre och Marc-Michels komedi En Bengalisk tiger, som publicerades 1849 (ny upplaga 1857). Andra framgångsrika komedier var Bayards och Vanderburchs Pariser-pojken, som kom ut i två olika versioner 1837 och 1863. Nämnas bör också översättningarna av Victor Hugos Maria Tudor (1842) och Molières samlade arbeten (1851, tillsammans med Martin Schück).
Bland de romaner och noveller som Berg översatt finns Dumas De tre musketörerna (1846), Miladys son eller tjugo år efteråt (1847), Chevalier de Maison-rouge (1847) och Vicomte de Bragelonne (1848), George Sands Pauline (1841), Paul Févals Arfvingen eller det hemlighetsfulla slottet (1848), Jules Sandeaus Marianna (1842) och Élie Berthets Charlatanen (1883).
De flesta av Bergs tryckta översättningar är publicerade hos förläggaren Lars Johan Hierta. Antalet explicit ”fria” versioner uppgår till en fjärdedel av de publicerade verken och till nästan en tredjedel av de otryckta pjäserna.
Med tanke på produktionens omfattning är det svårt att uttala sig generellt om översättningarnas karaktär, men några stickprov bland teaterpjäserna ger intrycket av att Berg följer originalen troget, även om han i vissa fall komprimerar. Vad gäller en pjäs som Scribes Förtalet från 1841 kan man till exempel konstatera att vissa repliker saknas och att översättningen omfattar 112 sidor, jämfört med originalets 242. För övrigt finns i denna text några namnändringar på karaktärerna: Lucien de Villefranche döps om till Eugène och Herminie de Guibert får namnet Louise. Att döpa om och försvenska karaktärer och geografiska platser var inget ovanligt i dåtidens pjäser. Fler exempel på detta finns i Fästmannen från Norrköping (1838), som var Bergs översättning av Duverts och Lauzanne de Vauroussels komedi Renaudin de Caen (1836) och även i Souliés La Closerie des genêts (1846), vilken av Berg får titeln Stugan vid Ugglesjö (1850).
I översättningen av De tre musketörerna, som här fått undertiteln ”Historisk roman” (vilken inte figurerar i originalet), kan man märka en viss åtstramning av Dumas pratiga stil, särskilt gällande berättarens kommentarer av den egna berättelsen och läsningen av den. Uttryck som comme on s’en doute sans que je le dise (”som man anar utan att jag säger det”), emporté que nous sommes par notre récit (”hänförda som vi är av vår berättelse”) och le lecteur se le rappelle ou ne se rappelle pas (”läsaren minns det eller minns det inte”) utelämnas i Bergs översättning. Åtstramningen av berättarens kommentarer märks även i översättningen av George Sands Pauline, publicerad 1841, som, till skillnad från originalet från 1840, har undertiteln ”novell”. I bokens första mening ber berättaren läsaren att inte på kartan leta upp den lilla staden Saint-Front, där berättelsen ska utspela sig, något som Berg valt att utelämna. Bokens sista stycke på tio rader, i vilket berättaren kommer med en kommentar till berättelsen av allmängiltig och moraliserande karaktär, finns inte heller med i Bergs översättning.
Det finns ingen litteratur om Fredrik Niklas Berg och heller inga notiser i uppslagsverk senare än Svenskt porträttgalleri (1900) och Nordisk familjeboks ”Uggleupplaga” (1904), där han ägnas ett fåtal rader och betecknas som ”en skicklig och särdeles flitig öfversättare”. Med tanke på Bergs enastående produktivitet och den insats han genom sina översättningar gjorde för introduktionen av fransk 1800-talsrealism i Sverige förtjänar han större uppmärksamhet. Man bör inte glömma att det bara var den kulturella eliten som läste fransk litteratur på originalspråket.